Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [10] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
de senect. 2,"); HKöhner, R., har återgått till det gamla
bruket, och anförer af gerundium äfven foknlira livs Sva |
& 467. Till preterita partie. af verba intrans. må lägga
det hos poeterna vanliga eretus, till ex. ceretus Jove.
S. 168. År det ej vågsamt, åtminstone förvillande för
lärjungen vid latinskrifoing, att påstå, det 4 fullständiga con-
jugationes periphr. af hvarje verbum kunna bildas? Ty först
och främst finnas ej i alla verber 4 participia, för det andra
har ej i alla verber participium pres. öfvergått till adjectivi
natur. Och äfven i de verba, i hvilka sådant blifvit fallet,
må man iakttaga skillnaden i betydelsen emellan till ex. I
pers. verbi i pros. indic. och press. partic, med verbum sum.
Det är icke detsamma, om man säger: hoc materies ignem
concipit eller . . . « concipiens. est.
I $. 471 läres, att det från förklassiska författare bär-
stammande bruket att gifva gerundium och gerundivum ändel-
serna -undum och dur äfven hos några klassiska förfat-
tare förekommer ”och det i 4 conj.” Härvid må anmärkas,
att detta bruk i vissa talesätt är det normala, och att det
förekommer i både 53:e och 4:e conj.
$. 175. I calere och jacere supinum ovisst. — ”spospondi”
läs spopondi.
. 176. perf. både sidi och sedi; se Reisig pag. 258
Anm. 299. | s
I 8. 179 förekommer åtskilligt öfverflödigt.
I 8. 186. 5) upptagas af verbum fari, utom denna, en-
dast formerna falur, fare, fatus. Dock bör åtminstone fando
tilläggas, såsom förekommande äfven i Ciceros språkbruk
(fando audire).
6) Anm. Osus finnes dock, och förekommer hos Plautus
och Gellius.
45). Ej blott imper. sing. age förstärkes med dum, utan
äfven agite, till ex hos Liv.
EN S 190 öfversättes mutuo med: till låns. Ref. skulle icke
tro, att mutuo, som betecknar inbördes, ömsesidigt, i första be-
märkelsen, hvilken här bör upptagas, De becknar. till låns. Endast
i vissa talesätt förekommer en sådan bemärkelse, såsom i mutuo
sumere, petere. Men äfven jemte ett verbum med bemärkelse
af låna brukas ordet mera såsom adjectivum, än adverbialiter.
+). Detta anser Hase för det enda säkra stället af denna konstruk-
tions-art bes Cicero. Emellertid läses hos den sednare (Epist. ad div.
9. 16) -ad istorum benevolentiam conciliandum ct colligendum. Hos
Livius förekommer åtskilligt af samma slag, 3
++) Schulgramm. der lat. Sprache, Hannower, 1942.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
