Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [10] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier - [11] Tollin, Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
8. 192 a). Prop. ad betyder ej blott till och vid, utan
äfven för att, i afseende på; prep. secundum ej blott efter
(om ort och ordning), efter (om tid) enligt, utan äfven längs
efter.
3. 4194. Partieula -ve icke blott nekar betydelsen af det
ordet, med hvilken den sammansättes, såsom i vegrandis, li-
ten (kanske ytterligt liten), utan äfven ökar densamma, så-
som i vepallidus, mycket blek (kanske ytterligt blek).
$. 483. Ergö derföre och ergo för-skull böra uttryckli-
gen skiljas från hvarandra.
(Slatet, innehållande några anmärkningar öfver syntaxen ,
följer i nästa häfte). :
[11] Dikter af Israel Tollin, Lund, Geerup. 1844.
179 sidd. 12:o. (Priset: 1 Rdr 16 sk. Biko, häft. 4 Rdr
40 sk. B:ko, inb.)
Dessa dikter utgöras till en stor del af tillfällighetssån-
ger, af hvilka många, om vi cj bedraga oss, förut varit of-
fentliggjorda, men nu blifvit utgifna i en fallständig samling.
Det är ofta fallet med detta slags sånger, att de, utan att i
sig sjelfva äga synnerligt värde, likväl tillfredsställa deras
anspråk, för hvilka de närmast äro diktade. Detta förhål-
lande låter förklara sig derigenom, att ett personligt intresse
i sången inlägger ett djupare innehåll än denna äger i sig
sjelf. Då flera på en gång äro lifvade af en gemensam känsla,
älskar hvar och en att i dikten finna ett återljud af de toner,
som ljuda i hans eget bröst. Deraf följer likväl att, då så-
dana sånger icke längre kunna af ögonbliekets betydelse hämta
en stor del af sitt värde, växa anspråken på deras inre halt.
Ref. tillåter sig . denna anmärkning, icke för att ogilla att
Förf., enligt bruket, bland sina öfriga dikter upptagit äfven
tillfällighetssånger, men för att i någon mån mildra det om-
döme han för öfrigt måste fälla om åtskilliga af dessa.
Förf. är, för att dönma af dessa dikter, icke någon rikt
begåfvad skaldenatur. Hans fantasi utmärker sig icke genom ’
en högre flygt. Några djupare, mäktigare intressen skall man:
förgäfves söka i dessa sånger, och om man någon gång tycker
sig böra ett ”paullo majora canamus”, kan man vara säker att
snart genom en hvardaglig tanke återkallas till”en lägre spher.
I likhet med de flesta af våra nyare skalder vistas Förf. mest
inom reflexionens gebiet och synes föresträdesvis. älska det
suvnrika, detta mellanting emellan poesi och prosa, som väl
låter Pegasen lyfta sig öfver verkligheten, men utan att höja
sig till diktens rymder. Också skulle Förf., efter rec:s tanka,
vara. temligen lycklig. i Epigrammet, om hans skämt hade mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
