Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Atterbom, P. D. A. Ett tal af Thorild vid 19 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
tvista evigt om hvem som danat bäst. De föra tankan utom
verldskretsen, för att roa sig med synvillor; för alt se varel-
ser utan utsträckning och figur.
Ofta framblixtrar dock en klar stråle. Se der Sannin-
gen! ropar en. Nej! Se der Villfarelsen! ropar en annan.
Och derpå sammanstöta de så häftigt, att strålen bortskym-
mes och försvinner. Nu ljungar förkättrings-andan och det
blinda systems-nitet. Fåfängan kastar sina konsteldar. Den
förklädda egennyttan, det oböjliga högmodet saknar ej heller
sina bloss. — Själar,; som ledas af fördom och tvång, — som
tillfredsställas af en tom konst, — kunna de väl finna den
ädla Sanningen, den gudomligt fria? Äro väl de förmögne
att smaka den omängda klarhet, det rena och dyrbara nöje,
som förståndets sanna öfvertygelse och vishet ger?
Gudomliga Enfald! Du, all och vår naturs fullkomlig-
het! Du är det första ädla och sköna, som borde möta mitt
öga i Vetenskapers rike; men der finner jag dig icke. Blott
en svag och utsirad konst! en tom skolegrannlåt! Men det är
icke sådant, som ger Vetenskaperna värde. All sanning, allt
ljus bör sökas i sjelfva naturen. Hvad konsten i denna väg
eftergör, är irrande och falskt. Den fria och osirade Enfal-
digheten är det endast, som kan leda oss till känslan af ord-
ning och skönhet. Så, som i Smakens och Snillets verk, —
i byggnaden, målningen, i skrifsättet och de yttre sederna —
så är det äfven i alla Vetenskaper. Enfalden är den enda
och sanna regeln. Hvem liknar hon, om icke en ung och o-
skyldig arkadisk herdinna, som i en fri täckhet, med en frisk
blomsterkrans i sitt hår, behagar ända till sjelfva kärleksgu-
darne? Ställ bredvid henne en af vår tids kostbaraste damer,
med all sin konst, med all sin hufvudbonads gothiska pryd-
nad! Hvem intager hon? Åtminstone aldrig en ädel phbilosoph.
Han vänder sig bort för något så främmande för Naturens
begrepp. Det är endast detta begrepp, hvars ljus här inflyta
i vår själ, att dana vårt förstånd till enstämmighet och lik-
het med den Allmänna Skönhet, som Skaparen låtit uppgå
öfver Verlden.
Redan börjar ock denna stora öfvertygelse utbreda sig
bland dem, som odla Snillet. Man beundrar mindre en mörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
