Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Atterbom, P. D. A. Ett tal af Thorild vid 19 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
oeh förvirrad Lärdom. Man fordrar, att allt bör vara renhet
och ljus. Lyckliga tidebvarf, som inser, eller fastmera förut-
ser! då man icke mer stiger öfver firmamentet eller utom
Naturen, för att sjelf tillskapa; då man icke mer gissar, utan
erfar! Lyckliga tidehvarf, då man mottager oeb njuter Vishetens
hf, utan att bortblanda det med Inbillningers lögn; då man be-
undrar och gläder sig öfver Skönheten, utan att med sin o-
äfna konst vilja göra den grannare! Sådan var Gyllene Fiden,
och Herdarnes Vishet. Aldrig hörde man då den oskyldige
ynglingen, i en plågsam ledsnad, ropa: ”hvad denna beskrif-
ningen är svår!” utan, i frid och nöje: ”o, jag ser. jag kän-
nxer skönheten af denna tanken; hela mitt väsende säger mig,
att detta är ädelt och nyttigt. detta är ordningsfullt och
sannt!” HKunskapslära, Naturlära, Läkarekonst — ingenting
var prålande skotelärdom, allting var välgörande vishet; ingen
förkonstlade sanningen, för att få benne att passa in med en
viss fördom; man skulle till och med gerna uppoffrat sina
fäders tro, för att smaka Hufligheten af ett än renare ljus.
Då vero äfven Sedelära och Religions-kunskap i stället för
outgrundliga ” motsägelser, eler stumma hemligheter, en lätt
ech enfaldig konst att älska menniskor och vara Iycklig.
Rom! sålla, oskuldsfulla tid;
Rom! med din enfald och din frid,
Att än en gång vår jord försköna;
Alt sluta alla Lärdas strid,
Och Snillets rena eld belöna!
Naturens ljulfva Vishet, kom!
Ingjut ett tyst och fridsamt nöje;
Der ifvern rasar, sprid der löjes
Der man ej har din kännedom,
I höglärdt mörker famlar om,
Men vill ändå af solsken skryta,
Låt der din ljusa dag frambryta!
Ja, Mine Herrar! en kall och onyttig lärdom gör vår
ålders vackraste dagar skumma. Den afleder oss från Natu-
rens leende Sanningar. - Skall den kunna återbringas till en
enkel urskillning? en lätt erfarenbet? en enfaldig känsla af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
