Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Atterbom, P. D. A. Ett tal af Thorild vid 19 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Huru löjligt är då deras högmod, som mena sig vara en-
samme allsvåldige besittare af allt ljus! som anse andra olika
öfvertygade, för dårar! som göra af sanningen ett fideicommiss ,
en sin arfvedels-lott, och af Vetenskaperna ett skrå!
Förståndets frihet är alldeles ovillkorlig. Ingen makt kan
tvinga det att se annat än hvad det ser. Der tre sidor visa
sig, kan vårt naturliga kroppsöga icke se fyra. En spegel
kan icke återkasta andra strålar än dem, han emöttagit. Lika
evig och nödvändig är förståndets lag: att följa sitt bästa
ljus och tro hvad det vissast ser. Men det gifves ock speglar,
sådana, att en menniska, som sett sig endast i dem, borde
tro sitt hufvud vara några gånger större än alla andra men-
niskors. En gulsigtig ser alla färger gula. - Böra vi ej neka
detta? Jo; men utan att förekasta dem fräckhet eller kätteri,
Följde icke äfven de sitt bästa ljus? Var det ej lika så nöd-
vändigt för dem att villfara, som för oss att icke göra det?
Föränderligheten af samma föremål stödjer sig på den oför-
änderliga sanningen: att olika daning af känselverktygen be-
stämmer äfven olika intryck och begrepp, lika visst som att
synbilden ändras efter olika slipning af det glas, hvarpå lju-
set faller. Skola vi krossa konkav-spegeln, derföre att han
visar hvad han visar? Skola vi fördömma någons förstånd,
derföre alt det icke ser en sak på samma sätt som mitt?
Naturen sjelf har gjort olikheten; och det är ett vanmäktigt
högmod, att icke dermed vara nöjd. Vi kunna endast säga:
det eller det är nödvändighet och sanning i vårt förstånd.
Men hvad gifver oss rättighet att påtvinga andra delta; att
kalla vår känsla och vår tanke en evig, oemotsäglig renlä-
righet? Blott en alldeles ytterligen blind och djerf egen-
kärlek. :
Gudomliga Frihet! så göra ock desse löjlige ifrare af alla
sekter. Hvarföre? Emedan de nitälska, — icke för Sannin-
gen sjelf, utan för ett lågt och barnsligt högmod; som hel-
dre vilja göra sitt begrepp till allmänna menniskoförståndets
afgud, heldre kalla sin öfvertygelse en evig och ofelaktig re-
gel för all Naturens Sanning, än förädla denna öfvertygelse ,
— det är, sitt ljus, i en ödmjuk och fridsam visshet. Men
just hit, gudomliga Fribet! vill du leda oss. Väl förändrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
