Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Atterbom, P. D. A. Ett tal af Thorild vid 19 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
sig Sanningen efter det öga, som ser henne, och efter den
känsla, som fattar dess intryck. Du leder oss dock inpå det
slag af sanning, den visskbet, hvartill vi alla och alltid för-
bindas: vår bästa öfvertygelse — eller rättare, vår bästa vill-
farelse; med den glada insigt, att den så olika daningen af
vårt förstånd och bestämningen af dess krafter icke är ett
ondt; eftersom mångfaldigheten hörer till verldens inrättning,
och är en af dess första skönheter.
Mine Herrar! Genom denna tanke, i samma mån, som
den utvecklas — blifver dimman skingrad. Jag ser Friheten,
ljutlig och himmelskt leende, nedsänka sig öfver jorden. Nu
utbreder sig en mild klarhet och en fridsam rättvisa öfver
mitt omdöme. En enda, skön blick från hennes öga, och
alla systemer fly. Nu fly de, sedan Bayle’s odödliga snille
fåfängt bestridt dem, och Rousseau förgäfves skakat deras
grundvalar, De fly, efter de hos sig förutsatt en öfvermensk-
lig visshet; efter de velat fängsla och binda menniskoförståndet;
efter de gjort sig till fördomens och det blinda nitets helge-
domar; efter de blifvit heliga vårdar för okunnighet och mör-
ker. Men nu kan jag ock bögakta, både en Rousseaws, en
Helvetii ädla villfarelser, och en Sorbonne’s dunkla renlärig-
het: bådadera lika ärligt. Ty från bimmelen är Friheten ned-
stigen i Granskningen, och den goda Smaken omgifver henne.
I hennes ljus blir allt — försonlighet och lugn; allt — för-
låtelse och frid. Männen J icke, huru en tyst och gudomlig
låga födes i edra själar?
Som himlens stjernbeströdda fält
Af olik prakt och skönhet strålar,
Så har Naturen Snillet ställt:
Ett bloss med högsta klarhet prålar,
Ett annat täcka skuggverk målar.
Men Mångfald är Naturens lag;
Och allt är satt i en egen dag,
Att verldens skådeplats upplifva,
Att Skaparen må älskvärd blifva
I skönhetsverk af alla slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
