Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Atterbom, P. D. A. Ett tal af Thorild vid 19 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Just så, som blomman har behag,
Fast tusen olikt vackra drag
Åt hvar sitt egna värde dela;
I en ses Iris” färger spela,
En annans glans är mera svag;
Som man Narcissen icke glömmer,
Fast den ej purpurstrimmig är,
Och ingen himmelsk azur bär:
Just så en Vis om Snillet dömmer.
Han ser dess sköna olikhet;
Men som han ärdamålet vet,
Ian ej dess ordningslag förkastar,
Han ej dess fria mångfald lastar;
E; qväfver den odödlighet,
Hvartill dess gudaväsen hastar.
Just så i tusen strålbloss skild,
Och i dem alla himmelskt mild,
Plär äfven Sanningen förkläda
Sin underbara Gudoms-bild;
Dess minsta strålar dock oss gläda.
Så tänds, vid Tankfrihetens blick,
Först :Snillet till sin rätta låga:
En ädel flygt det börjar våga;
Förståndet får en ny förmåga,
Lif, Skönhet och Naturens skick:
Låtom då hvarje slags Påfvedöme falla för en Scepticism,
som är — vis och ädel: Låtom allt andas sitt Naturliga
lif! När så en förening af Enofaldens skönhet och Frihetens
milda ljus får utbreda sig öfver Vetenskaperna: då skola de
ej heller — såsom ännu — sakna sin yppersta förträfflighet >
som är tillämpningen till vår Sällhet. Denna är det tredje
ädla och sköna i Vetenskaperna; och det sista; ty det utgör
deras fullkomlighet.
Mine Herrar! Alla rörelser och begär i vårt väsende ut-
flyta från ett gemensamt ursprung; alla väckas af den all-
männa åtrån efter Sällhet och Nöje. Detta är grunden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
