Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [16] Channing, Religionstal, öfvers. af N. Ignell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
sida, 1 en sanslös hänförelses öfverdåd eller en sjuklig kän-
slas pjunkighet, och har genom härmed öfverensstämmande
samhällsbildningar bildat ’christendomens afärter. Vanligen
har man då ock funnit sig stå sanningens källa lika nära;
som ehristendomens första sändebud i verlden, eller; om man
erkänt en del af eller hela det uppenbarade ordets gudom-
liga ursprung, måst förklara dess innehåll till öfverensstäm-
melse med vissa gynnade meningar, hvilka man stämplat till
förnuftets osvikliga utsagor. I dessa försök saknar christna
kyrkan till större eller mindre del en lefvande anda, och de
hafva derföre i alla tider ifrån dess sida varit mindre erkända
för christlig sanning än de olikheter i bekännelse, gudstjenst
och författning, i hvilka den allmänneliga kyrkan sig utbildat.
De grundsatser, i hvilka christna kyrkan finner den lef-
vande andan, äro treenighets- och försoningsläran, christen-
domens grundläror, utan hvilka en christen kyrka : hvarken
bestått eller består. Att ”Gud var i Christo, och försonade
verlden med sig sjelf”, att Christi försoning har ett evigt och
fullgiltigt värde derigenom, att Christus var Gud, ”lefvandes
Guds son”; att delaktigheten i hans försoning fordrar ett
sinnelag, hängifvet åt sanning och dygd, är kyrkans urspruäng-
- liga och oföränderliga bekännelse, kyrkans, som ock i sin
egen stiftelse och i menniskobjertats omskapning erkänner
Guds Andas verk.
Försoning och helgelse äro i christendomens tillämpning
på menskliga lifvet dess bufvudstycken, men två skilda stye-
ken, som icke kunna sammanblandas med hvarandra. Hvarje
stand af det christliga lifvet är medvetenhet af begges fulla
närvaro, af försoningens kraft och helgelsens pligt. - På den
ena tro vi såsom redan fullbordad, annars vore lifvet utan
tröst: för den andra verka vi; annars hade vi ingen tro:
Och såsom det christliga lifvets spegel närmast visar oss en
gudomlig verksamhet inom våra bjertan; så visar den oss
Guds uppträdande i historien, och ytterst treenigheten inom
gudomsväsendet, ’hemlighetsfull i förhållande till menskliga
vetandets, men uppenbar och klar i Guds ords och i Iifvets
erfarenhet.
Unitarierne förkasta, borttyda christendomens grundlärort
om Guds treenighet och om Christi försoning, såsom ett för-
soningsoffer för synder, och följaktligen alla de trosläror, som
med dessa stå eller falla. De förneka, att treenighetsläran
är en ”förnuftig lära”, emedan de på förband hafva ett för-
nuft uppgjordt, som skall bestämma hvad som är christligt
eller icke christligt. Medgifvas måste, att blott ifrån christ-’
lig erfarenhet kan christendomens treenighetslära fullt förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
