Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [21] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
18: 222, reg. 5 har uti ett bland exemplen insmugit sig
ett groft fel: go, tu et ille sestimamus hunc virum; jag,
du och han värdera denna man.” Nu innehåller väl öfvöre
sättningen ingenting annat, än hvad som kan försvaras, dock
synes temligen tydligt, att med värdera härstädes menas det-
samma, som sätta värde på, anse aktningsvärd. Men nu be-
tyder ”estimare utan tillägget af en genitiv, som uttrycker
begreppet af högt och ringa, endast värdera i egenskap af
värderingsman. Således hade bort vara till ex. magni esti-
mamus. |
Den högst vigtiga $. 223 anse vi böra helt och hållet
omarbetas, om en ny upplaga kommer i fråga. I denna 8.
är språket ej nog enkelt och klart, ämnet ej nog genomfördt,
och det hela behäftadt med misstedände tillägg. Med bibe:
hållande af samma åsigt om tidsförhållandet, bör först och
främst, på ett populärt och lättfattligt sätt, för lärjungen
ST Alaggas. att hufvudtempora äro tre: ett närvarande, ett
förflutet och ett tillkommande ; sedermera, att, då bvarje mo-
ment af tid kan betraktas i mindre eller större utsträckning,
för hvarje af dessa hufvud-tempora en trefald af tidsmo-
menter äro tänkbara: ett närvarande, ett förflutet och ett till-
kommande. Slutligen böra dessa bestämningar bekräftas och
uppvisas uti exempel, lånade från klassiska författare. — Af
de exempel, Förf. begagnat, lyder det första sålunda: domus
est nova; solerter eam exstruxerunt; ibi habitaturus es. Den
till öfversättningen bifogade förklaringen: ”huset är någon tid
bortåt (ej blott ett ögonblick) nytt; man byggde någon tid
derpå; du kommer der att bo någon tid”, är åtminstone öf-
verflödig, om man så vill, äfven oriktig; begreppet om ett
fortfarande kan visserligen inbegripas i dessa temporal-former,
men ingår i dem icke nödvändigtvis: ligger således på sina
ställen mera 1 tanken och sammanhanget, än i uttrycket. Så-
lunda kan den, som här yttrar exstruxerunt, rimligtvis endast
göra afseende på byggnadens fulländning. Det SHdrå exemplet
lyder sålunda: rudera erant ibi foeda; molestia sepe parave-
rant; tandem locum nhovx domui datura erant. Den sista sat-
sen öfversättes: ”ändteligen kommo de att lemna rum för ett
nytt hus”; hvilken öfversättning icke är fullt riktig. Datura
erant kan ej betyda annat, än: skulle eller borde de lemna
rum 0. s. v. Författarens öfversättning återgåfves på latin
riktigast sålunda: dabant eller dederunt. Det tredje exemplet
är följande: post mensem venero ad te, societate tua fruar
nec nisi post annum te relieturus ero.. Kanske mera i latinets
anda: post mensem quum "ad -te venero, cet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
