Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [21] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4187
gendo muneribus”, utan äfven, hvilket Förf. ogillar, in fun-
gendis muneribus, till och slöd: enligt Ciceros språkbruk.
: I samma 8. lemnas den upplysningen, att med ett för-
korladt uttryckssätt ofta Genitivus af Gerundium förekommer ,
”för att uttrycka det, hvartill något tjenar eller är ämnadt”
0. 5. V. Derpå AniDLes exemplet: hoc fact est cOnservan-
de libertatis”, och anmärkes, att i detta fall causa kan för-
stås inunder. Detta om ifrågavarande Genitivus är ofullstän-
digt. Hur skall nemligen till ex. följande talesätt förklaras:
hec erant libertatis fevände? Här åtminstone kan ej causa
underförstås. | ;
I 8. 2352 säges, att ”i stället för ne encliticum brukas
ock numne, numnam, numquid” . .. Denna uppgift är orik-
tig, åtminstone ofullständig. Ne uttrycker ej, att den frå-
gande väntar ett nekande svar, tvärtom väntas i rhetoriska
frågor ett jakande; num, både med och utan sammansättning,
antyder förbidan på ett Hekahde
I 8. 253, reg. 2. anföres exemplet: miror, te non gratias
retulisse, hvilket innehåller tvenne felaktigheter. Först och
främst hörer non till verbet, icke till Substab livet. sedermera
står gratias oriktigt i stället för gratiam, ty det heter: agere
gratias, referre ratillin
I samma 8. reg. 5, användes ett exempel, som uppvisar,
utan bifogad odlar hide. en sällsamhet i ställe för det van-
liga och Sk liga bruket: dicitur, matrem Pausanix tum vixisse,
hvilket säges vara lika med: mater Pausanixe tum vixisse dici-
tur, iivarigönoll lärjungen förledes att tro, att båda uttrycks -
sälten äro lika riktiga. Det samma gäller om: existimatur,
nos fuisse deceptos. Ingendera verberna böra begagnas med
sals af sig beroende, utan att användas i preteritum: dictum
est. öx stand bid est.
Längre fram säges, att ”efler vrbe som betyda vilja,
tillåta m. fl. utelemnas ofta ut; "Dervid må anmärkas, att
efter opus est, rättast följer accus. com infinitivo; och att då
efter oportet, necesse est, licet följer conjunctivus, part. ut
bör utelemnas. ;
Vidare säges, att efter non dubito följer aecusat. cum
infinitivo: non dubito, fore plerosque. Detta är åtminstone
hos klass. författare undantag, icke regel. Rättast quin med
konj. SS
I 8. 236, reg. 6 der den regeln uppställes , att konj. fordras,
då dessa ”bisatser uttrycka en tanke (eller del deraf), hvilken i
hufvudsatsen SNS [yes såsom tillhörig en främmande och icke den
berättande personen”, följer en förklaring, som saknar tydlighet
och riktighet. Om första exemplet: Socrates exsecrare eum sole-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
