Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [21] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Lä
bat, qui primus utilitatem a jure: sejunxisset, säges, att om
ökalliug blifvit använd, skulle en icke blott tänkt, utan
verklig person åsyftats. Det är likväl tydligt, att ingenting
sådant i regeln afses, utan endast att afskiljandet, (sejunxisset).
hänföres till Socrates” reflexion. Om det tredje exemplet:
Pzetus omnes libros, quos frater suus (ejus?) reliquisset, mibi
donavit; heter det, att en indikativ skulle tillkännagifvit, att
böcker verkligen i Ciceros tanka blifvit efterlemnade. - Men
denna Könjnalives har ej. ringaste att skaffa med hvad Cicero
tänkte om efterlemningen, aan endast tillkännager, att efter
Peti uppgift denna skett”).
I samma 8. reg. Z öfversätles. exemplet: quemcumque
lietor reprendisset, pund mitti jubebat, hvem helst liktoren
kunde hafva gripit o. s. v. Att här ingen ovisshet kan vara
för handen, inses deraf; att det är en berättelse . om det
skedda. Andra Grammatici pläga med rätta kalla denna kon-
junktiv den uppr epade handlingens. Tolmodin öfversätter också
stället (Liv. 5. 41. 2.) riktigt: Så snart som Liktorn på HKon-
sulns befallning hade: gripit någon 0. $; v.
— 18. 2537, reg. 5, som lyder sålunda: ”om af de begge
salser, som med hvarandra jemföras, comparationssalsen har
annat subjekt, eller, då comparativus med quam brukas, an-
nat predikat än hufvudsatsen, så nyttjas eonjunctivus uti in-
direkta satsförbindelser”, anföres exemplet: illi milites, auctore
Cajo » nor tam fortiter pugnarunt, quam fortuna illis prosper-
rima fuerit. Detta exempel är icke användbart. Otjenligt är
uttrycket auctore Cajo genom sin tvetydighet, och oriktigt
äro jemförelsesatserna ställda den ena i indicativus, den andra
i conjunctivus, emedan de först och främst måste hafva samma
modus, och derjemte, då Caji vittnesbörd uttryckes med sats-
formen duo ablat. consequentie, ställas uti indicativus, såsom
i direkt tal. Superlat. prosperrima kan ej heller försvaras.
Förf. har för mycket hastat med uppställningen af denna $.; det
visar sig af det anförda, utom det att, Cajus i öfversättningen
omdöpes till Calo.
1 8. 258, reg. 5 förekommer exemplet: nos hic valemus
recte et, quo melius. valeamus, operam dabimus, hvilket öf-
versättes: — — (på det) vi må befinna oss ännu bättre: An-
vändningen af quo (ut eo) torde vara oriktig. Efter operam
dare brukas ut eller ne. Talesättet operam dare, quo —
känna vi icke. Dessutom, om begreppet ”på det” här skulle
bok Detta exempel har Förf. sjelf bildat genom förändring af hvad
Cicero säger i ett bref till-Atticus:: L. P. Prxtus, vir bonns amatorque
noster, mihi libros eos, quos Serv, Claudius reliquit, donavit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
