Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXIV) - Westerlund, L. Om Thiers såsom häfdatecknare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Dessa studentår i Åix bafva ej försvunuit utan spår. Det var
der som han med Mignet slöt denna innerliga och oupp-
- lösliga väuskap, som hos snillen så sällan öfverlefver yng-
lingsåren. Under det Thiers med allvar egnade sig åt ad-
vokats-yrket, försummade han på intet vis sina mathemaliska
och" philosophiska studier. Hos en så praktisk och utåtgå-
ende natur måste denna böjelse för spekulativa studier för-
våna alla dem, som ej veta, att alla dessa aktiva naturer,
som man med tiden får se koncentrera sin verksamhet åt ett
enda kraftfullt fasthållet mål, nästan alltid under deras yng-
lingsår varit drifna af ett omättligt kunskapsbegär. Man har
ett vackert vittnesbörd om allvaret och andan af hans pbiloso-
phiska och ethiska kontemplation uti hans minnestal öfver
Fauvenargues, som prisbelöntes af Akademien i Aix, hvilken
framställt denna uppgift "såsom täflingsämne. Vid detta pris
fäster sig en pikant anekdot. Uti denna sydlänskt Iifliga stad,
som då ännu brusade af alla 1815 års rörelser, hade den unge
liberale advokaten uti D’Arlatan de Lauris, en hög embets-
man af gamla stammen, funnit en ifrig och varm: gynnare.
Af den hfligbet, hvarmed D’Arlatan i Akademien försvarade
den anonyma täflingsskriften, hvars hemlighet ban kände;
slöto hbans politiska motståndare att författaren var Thiers;
och förenade sig att innebålla priset för det innevarande året,
på den grund, att skriften ej ansågs värd mer än ett accessit.
Handidaten gaf det oaktadt icke sin sak förlorad, utan för-
fattade ett annat tal; deri han betraktat ämnet från en all-
deles ny sida, och skickade detsamma mot slutet af den före-
skrifna tiden till Paris, hvarifrån det sedan inlemnades till
Akademien i Aix. Hemligheten blef väl bevarad. De som
smidt kabalen, skyndade, såsom man lätt kan tänka, att gifva
företrädet åt den sist inkomna täflingsskriflen och uppsätta
den emot den förra, bvilken också endast erhöll aecessit, då
deremot åt den öfver Paris inkomna enhälligt tillerkändes
stora priset. När man bu öppnade namnsedlarna, fann man
Thiers" namn på dem båda. Man kan tänka sig de goda A-
kademikernes förlägenhet: D’Arlatan hade vunnet spel, och
Thiers skulle hafva satt kronan på sitt anseende i Åix, om
han ej just vid denna tid begifvit sig till hufvudstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
