Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXV) - Westerlund, L. Betänkande i Läroverksfrågan - 5. Undervisning och Disciplin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
på den sinnliga. 1 detta hänseende kan aldrig en lärobok er-
sätta den muntliga undervisningen, utan denna är lika nödig
bela studiibanan igenom, ända in i mannaåldren, och äfven då
kan muntligt meddelande vetenskapsidkarne emellan icke göras
öfverflödigt eller tillfullo ersättas igenom läsning. Läroboken,
så väl den än må vara inrättad, för att bibringa ett visst
kunskapsmått, talar dock icke till nybegynnarens hjerta. Det
lefvande intresset, den innerliga öfvertygelsen eller, der denna
icke ännu kan finnas, den hjertliga tron på vetandets nödvän-
dighet, "höghet och förädlande kraft hemtas icke ur: kompen-
dier. "Det ödmjuka, sjelfförsakande, sanningsälskande sinnelag, :
som är vilkoret för ett verkligt studium, kan icke fullstän-
digt vinnas igenom dessas läsning. Lärjungen måste i lära-
rens personlighet upptäcka detta vetandets förädlande infly-
tande och derigenom dubbelt attraheras till denna personlig-
het, som han älskar och vördar, och till de studier, som
adlat densamma. Han skall derigenom ledas till tro på ve-
tandets humaniserande kraft i allmänbet, utan hvilken det
ihärdigaste studiom blir ett slafviskt och egennyttigt dags-
verkande. - Medgifves att denna tro är en frukt af en rätt
lefvande muntlig undervisning, så är ock dermed denna under-
visnings både nödvändighet och förträfflighet ådagalagd. Frå-
gan kan nu blott vara att bestämma den rätta proportionen
emellan muntlig och boklig undervisning eller läsning. Ar
den förra till tiden för inskränkt, så kan icke verkan deraf
på ungdomens sinnen blifva nog djup och varaktig; utvidgas
den för mycket, så måste den förr eller sednare urarta till en
död mekanism, väcka leda och afsmak, och således verka
motsatsen af det, som dermed åsyftas. Någon allmänt gäl-
lande föreskrift kan här icke gifvas. Lärarens ompröfning och
insigt om hvars och ens behof af anvisning, ledning, bistånd,
uppmuntran och råd är här den enda ledtråden. Klart är, att
tiden för den muntliga undervisningen i mån af lärjungarnes
framsteg bör allt mera inskränkas, alldenstund dess yttersta
ändamål är alt göra sig sjelf allt mer och mer öfverflödig,
d. ä. att så handleda ynglingarne, att de mer och mer lära
"alt studera på egen hand, och göras skicklige till sjelf-
verksamhet. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
