Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Beckman, A. F. Om den allmänna Opinionens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4253
frihetsdröm och lägger på densamma en boja, som ingen mensk-
lig makt förmår att aflossa.
Sann frihet aupprinner bos menniskan först då, när hon
med hela sin åbåga hängifver sig åt det evigt sanna och rätta,
lösrycker sitt hjerta från alla band af motsatt art; och om-
fattar det heligas sak såsom sin. I och med detta hängifvande
vinner hon det slags oberoende, hvilket ensamt är med hennes
höga kallelse förenligt ; oberoendet af mörkrets, syndens, lög-
nens oheliga makter; hvaremot det beroende, i hvilket hon för-
sätter sig, ej är annat än ett beroende af sitt eget väsendes
innersta lag. Ty för hvarje sålunda befriad! sinne är det klart
— och äfven de i brottets slafveri försjunkne hafva åtminsto-
ne derom en aning — att det sanna, rätta, heliga äro ej b’ott
i allmänhet de makter, som med segrande nödvändighet bestäm-
ma verldsutvecklingen, utan ock den innerst väsentliga makten
i hvarje menniskobröst, Så uppfyller ock menniskan genom
denna hängifvenhetsakt sin kallelse; ty vi äro icke kallade till
träldom, utan till frihet — nemligen den frihet, som sannin-
gen gifver, och som ej kan vinnas utan klart medvetande af
sanningen. Att denna frihet är vår kallelse, uttalas på ett för
hvarje christligt sinne högst bindande sätt, af den eviga per-
sonliga sanningen sjelf, då Cbristus till sina lärjungar och ef-
terföljare säger: ”J ären icke tjenare, utan vänner.”
Förverkligad är denna frihet i det samfund, som benäm-
nes. Christi helga-manna-samfund. Den eges och njutes der ej
blott af samfundet i sin helbet, utan ock af hvar och en, som
af nämnde samfund är en sanskyldig medlem. "Och hvarige-
nom är den förverkligad! Jo? derigenom att en helig, kärle-
kens anda lefver och leder det hela och hvarje del. Alla en-
skilda äro fria och känna sig fria i hängifvenbeten åt det hela
och dess lagar; ty dessa lagar, som äro den heliga kärlekens,
äro uttryck af den gemensamma anda, som lifvar allas och
hvarjes bröst. :Samfundet i sin helbet är ock fritt, ty dess
eniga anda är ock enig med den heliga vilja, hvilken är Jesu
Christi, detta samfunds rätte smorda. |
Hvem inser ej, att i samma ögonblick denna eviga anda
splittrades och hvarje enskild omfattade en mening stridande
mot de öfrigas — i samma ögonblick vore så väl hvarje en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
