Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [39] Sartorius, Läran om den heliga Kärleken, öfv. af C. J. Lundvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
dervid. ställen ur Apologia Aug. Conf. ”Blott i sitt förhållande
till Offerbegreppet framställer sig begreppet om Sakra-
ment i evangelisk klarhet.” Stycket medgilver intet samman-
drag, utan bör läsas i sin helhet. Hufvudmomenterna äro dock
dessa: ”Grunden, hvaruppå Sakramenterna bhvila, kraften af
hvilken de hämta sin verkan, skatten som de utdela, är den
heliga förtjensten af Christi Offer, hvilket han på sitt kors
fulländat och vid sitt altar meddelar de Sina. (1 Cor. 10: 10. ff.)”
Och: ”Af denna Sakramenternas första verkan, hvarigenom de
sätta oss i förening med Hufvudet Christus, följer af sig sjelf
äfven deras andra verkan, att upptaga oss i organisk ge-
menskap med hans församling, och med bandet: af före-
nämnda gudomliga gemenskap tillika knyta -och fästa förbin-
delsen med den senare, den menskliga.” Det. sistnämnda mo-
mentet utvecklas förträffligt; men kan ej här anföras. Hvar-
före Absolutionen, Prestvigningen, Vigseln, Confirmationen icke
äro Sakramenter, visas med några få drag.
Framställningen om det heliga Dopet måste läsas och be-
grundas i sin helhet. Vi anvisa till särskild uppmärksamhet
tolkningen af bithörande Skriftens språk, förklaringen hvarföre
Jesus lät sig döpas och hvarföre hufvudets bestänkning är nog,
tvåsidigheten af Sakramentet såsom hängifvande å menniskans
sida, och upptagande och meddelande frå Guds, Döpelsens
frälsande och helgande verkan, dess objektiva akt och dess
subjektiva nytta. Om den sistnämnda säges: ”Dopbandlingen
liknar insänkningen af ett frö eller läggandet af ett plantskott,
hvarvid sjelfva bandlingen blott tillhörer en bestämd tidpunkt
och bildar en -början, hvarifrån sedan, i oafbruten följd, en
ny lifsutveckling framgår, som allt vidare i tid och rum ut-
breder sig. Födelse och Nyfödelse äro med hvarandra paral-
lela” o.s.v. Till slut bestraffande ord till dem, som missakta
sin Döpelse. |
Vid de baptistiska rörelserna i Preussiska staten utgaf
Biskop Sartorius en träffande skrift mot ofoget, hvilken vi sett
införd i Ev. Rirehen-Zeitung "). Här vindicerar han med starka
’ skäl Barudopets rätts- och pligtsenlighet, och det ur Do-
pets begrepp och väsende.
Om den heliga Nalfvärden. AL denna innehållsrika afdel-
delning tillåta vi oss endast såsom prof på det öfriga följande
utdrag: ”Döpelsen, i egenskap af Nya Födelsens sakrament,
har något Skaparekraftigt: i henne begynnes det nya krea-
turet i Christo; derföre förutsätter hon ej heller nödvändigt
Xx) Förf. anförer i Noten så väl denna Afhandling om Dopet; som
en populär SE deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
