Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [39] Sartorius, Läran om den heliga Kärleken, öfv. af C. J. Lundvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
nedsätter dess väsentlighet till ett bildväsende.” ”Väl är det
redan ett kärlekstecken; om någon, till sin åminnelse, åt en
annan skänker en bild eller liknelse af sig sjelf; men ringa är
detta vedermäle emot det, om man till kärleks- och vänskaps-
förening, gifver sig sjelf närvarande till egen åt en annan. Om
Christus, med sin synliga närvarelse lemnande de Sina, i testa-
mente före sin död, endast hade efterlemnat dem sin bild och
skuggning; huru oändligen mycket bade ej då genom hans bort-
gång gått förloradt, icke: allenast för bans första Lärjungar,
som dock stodo i bana dälbat gemenskap med honom, utan än
mer, för alla kommande tiders blifvande Lärjungar, hvilka alla
då skulle: varit och vara hänvisade blott till skuggan i stället
för väsendet, fastän i Nya Testamentet skuggorna skulle vika
för väsendet af de komna skatterna och en stadigvarande, vä-
sentlig gemenskap inträffa med den sanskyldiga Öftverstepresten
och det sanskyldiga Offret (Hebr. 40: 1). Just denna gemen-
skap ville Christus, i den natt: ban förråddes, genom stiftan-
det af det heliga Sakrament, som är hans lekamens och blods
delaktighet, förmedla för alla kommande slägter i Christen-
heten för sin Kyrkas hela framtid intill hans TÅ tektillkomniel:
se.” Förf. visar ock, att det sakramenterliga åtnjutandet af
Christi lekamen och blod har intet motbjudande, ”men något
mycket mera ömt och hjertligt, än då Qvinnan, ar Moders-
bröstet, med sitt kött och blod närer det späda barnet.”
Ovärdiga gäster åtnjuta sakramentet ehuru till: fördömelse.
Värdigheten består i receptiviteten för Sakramentet. ”Kommu-
nionen, såsom den bjertinnerligaste gemenskapen med Medla-
ren, är Christendomens medelpunkt. — Biktens innehåll bere-
der öfvergången till nästa Kapitel.
oo CFjerde Kapitlet. Om tillegnandet af Försoningen > el-
ler om den riättfärdiggörande Rärleken och Tron på densamma.”
Eburu detta i värde icke eftergifver de föregående, måste vi
för rummets skull fatta oss kortare och inskränka utdragen.
Till en början handlas om Samvetet, syndens tillräknande
och rättfärdiggörelsen inom det. Sedan yttras: ”Den yttre
juridiska uppfattningen af rättfärdiggörelsen, enligt hvilken man
tänker sig den blott såsom ett objektift doms- tölag å Guds
sida, och följden deraf för menniskan endast som en, under
villkor af tro, förunnad eftergift af yttre straff, kan lika Ktet
billigas , som i läran om försoningen den blott juridiska upp-
fattningen af densamma, såsom en blott straffbot, hvarvid
Offrets väsentliga ethiska idé misskännes. Visserlisen är rätt-
färdiggörelsen, så vidt den i kraft af Guds benåtdande kärlek
upphäfver syndens tillräknande eller skuld; och tillräknar Christi
rättfärdighets förtjenst, en Guds nåde-(benådnirgs-)dom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
