Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [39] Sartorius, Läran om den heliga Kärleken, öfv. af C. J. Lundvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A35
hvilken likväl, äfvensom. samvetets domar, intränger i det In-
nersta, men: tillika är den en nådeverkning, som innerligt
genomtränger och uppfyller själen med den kärlek, lävarnänd
hon älskas af Nådens Gad; en verkning af den Hi Ada som
vittnar .med vår anda, att vi äre Guds barn (Rom. 8: 46).”
Utrumgue recte dicitur; men Förf., som förklarat rättfärdig-
görelsen för en actus forensis, uppehåller sig icke vid den in
foro divino, för att lägga så mycket mera vigt på den in foro
conscientie.. Det första och ursprungliga borde väl, såsom i
den äldre Dogmatiken, hafva förmånsrätten. Så mycket mera
bör gillas hvad Förf. anmärker — mot Katholiecismen, om rätt-
färdiggörelsens begreppsförblandning med helgelsen, och den
så kallade justificatio infusa.. ”Rättfärdiggörelsen är; så till sä-
gandes, ett Inandande af den gudomliga kärleken; utifrån
verkande inåt, medan, omvändt, helgelsen är Utandandet
af denna kärlek, och alltså inifrån utåt verkar.” Denna
tanka utföres vidare mot Pelagianismen, och slutet är med
dessa kraftord: ”Vi rättfärdiggöras icke emedan vi gjort -el-
ler göra godt, ej derföre att vi äre chelgade eller: rättfärdige;
utan på det vi skole blifva det;- och när vi helgade blifvit,
göre vi godt; ty en god menniska bär godt fram ur silt jet :
tas goda förråd (Luc, 6: 45). Men hjertat blir endast derige-
nom godt, att Guds rättfärdiggörande nåd och försonande kär-
lek deri utgjutes genom den H. Anda (Rom. 3: 5. Ps. 514: 12).
Det är Tron, den rättfärdigg görande Tron, som renar hjertan
(Ap. G. 15: 8, 9); utan henne äro och förblifva de orena; och
orena hjertan få aldrig se Gud:” s
Ehuru formeln: Jjustificatio non recipit minus aut majus,
icke upprepas, bekräftas den dock i framställningen, - Vidare:
”Hos menniskan, hvilken Gud för intet och af idel nåd för-
unnar den fullkomliga rältfärdiggörelsen, fordras blott dessa
tvenne, i sig sjelf dock sammanhängande, villkor: 4. Mot-
taglighet (receplivitet, susceptibilitet) för. den rättfärdiggö-
rande Nåden; och 2. Mottagande af densamma; hvilka logg
likväl så litet innebära något eget Görande eller Gifvande, att
de snarare ulfgöra molsatsen dertill.”
4. Mottaglighelca har tvenne sidor, en defektiv och en
affektiv, Ciedan. hon består både i känslan af brist på den för
Gud gällande rättfärdigheten, och i trängtan efter" dess fyll-
nad. I denna utveckling af bolfärdigheten strides mot före-
ställningen om dess förtjenstligbet eller för sig lifgifvande kraft.”
Endast en fullkomlig mortification af den gamla menniskan gör
henne skicklig att alltigenom å nyo lefvande göras. : Hel och
hållen måste bon fördömas, för att kunna hel och hållen be-
nådas3; allt uti henne genomgå bättringens- process, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
