Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [39] Sartorius, Läran om den heliga Kärleken, öfv. af C. J. Lundvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AS7
rättfärdiggörelsen, hvilken, i motsats till den utom cehristliga
och från menniskan sjelf utgående Moralen, framställer det
högsta Goda, den gudomliga Kärleken, såsom grund och prin-
cip till allt godt, och ej blott såsom syfte och ändamål (finis
bonorum), är derföre af största principiella vigtighet för den
evangeliskt-christna Sedoläran. Dominus dat, quid jubet; hvad
han af oss fordrar, det har han förut oss gifvit; älskom ho-
nom, ty han hafver först älskat oss! Allt det hittills utförda,
så slutar Förf. sambandet mellan tron och kärleken, rättfär-
diggörelsen och helgelsen, Guds verk och våra, är på det kla-
raste sammanfaltadt i dessa den heliga Apostelns ord, hvilka,
i det de leda oss till den följande; sluta den närvarande Af-
delningen om den heliga Kärleken: Af nåden ären J frälste ge-
nom tron; och det icke af Eder; Guds gåfva är det; icke af
gerningarne, på det ingen skall berömma sig; ty vi äro hans
verk, skapade i Christo Jesu till goda gerningar, till hvilka
Gud oss tillförene beredt hafver, att vi uti dem vandra skole
(Epb. 2: 8—10).
För en god skickelse bör det anses, att dessa förträffliga
böcker utkommit bland oss. De äro på tiden. HKöttets så kal-
lade evangelium förkunnas än med inställsamt smicker, än med
oförsynt djerfhet. En Moraltheologi har, för att befästa från
Bekännelsen afvikande läror, vanställt skriftens klara utsagor,
och nära nog inskränkt pligternas lön såsom utöfning inom
jordlifvets trånga synkrets. Sväfvande äro troligen de sedliga
föreställningarne hos en del, vilseledda hos en annan, och an-
talet ’minskadt af dem, som följa de helsosamma ordens
eftersyn. I böckerna om den heliga Kärleken lemnas en sä-
ker ledning till fastare öfvertygelse och sedligt regelband.
Den värde Öfversättaren, som gifvit oss dem, har dermed
storligen ökat sina förtjenster om kyrkan och bildningen. Hans
åtgärd lemnar intet öfrigt att önska, enär öfversättningen lä-
ses lika ledigt som urskriften, hvilken ref. förut kände. Måtte
han ock skänka oss i samma drägt den tredje och slutande
delen, då den utkommit; men ock låta egna uppsatser utgå af
sitt rika förråd. Mogna redan vid författandet af en man, som
djupt pbilologiskt och pbilosophiskt bildad, sedan länge for-
skat i Theologiens delar, behöfva de icke den af Horatius till-
styrkta liggtiden: septem premantur in annos. | =
Förläggaren, som ofta hedrar sig med nyttiga skrifters
spridning, har gifvit åt boken ett dess värde motsvarande skick.
Några få större tryckfel äro uppgifna i rättelserna. Flera bar
ref. icke bemärkt. : ; wW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
