Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [40] Aminson, Kommentar öfver Virgilii Æneis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
nom de gjorda anmärkningarna på förhand motiveradt. Dessa
kommentarier, såsom en omarbetning af Akermans , hafva genom
uteslutningar och tillägg i visst afseende fått ett ändamålsenli-
gare innehåll, äfvensom till språket en tidsenligare form. Ofta
förråder sig ett godt hufvud och flera, äfven utan synnerlig
ledning af föregångare, lyckade ställen vittna om insigt och
besinning; och vi tvifle ej, att arbetet, enligt Förf:s välme-
nande afsigt, kan medföra nytta, ej blott för lärjungen, utan
ock för den yngre läraren. Men vi tveke icke att påstå, att
det måste skada lika mycket, som det gagnar. Ty då detin-
nehåller många öfverflödiga öfversättningar och förklaringar af
ställen, som äro nog lätta och passande att belt och hållet
öfverlemnas åt lärjungens egen fria eftertanka, öppnar det för
honom en genväg, som är nog beqväm och utestänger sjelf-
verksamhet. Att en tillsägelse till lärjungen, att ej oftare be-
gagna kommentarierna, än de befinnas oundgängligt nödvändi-
ga eller endast för att kontrollera hvad han sjelf uttänkt, ej
i allmänhet kan hafva önskad verkan, är lätt alt inse. Åt-
minstone känner Ref. en upplyst skollärare; som, på grund af
erfarenhet efter förevarande boks utkomst i bokhandeln, yttra-
de sig betänkt på att i stället för Virgilius, som dittills var
klassens läsebok, välja en auktor, till hvilken så beskaffade
kommentarier ej voro tillgängliga.
I kommentarierna till en klassisk skald bör lärjungens
uppmärksamhet fästas på skillnaden mellan det poctiska och
det prosaiska språkbruket, hvarigenom i synnerhet det grammati-
kaliska omdömet skärpes och stadgas, och hågen lifvas för
. uppmärksamhet och jemförelser, samt den unge lärjungens be-
teende i allmänhet får, redan tidigt, ett visst philologiskt tyc-
ke och hans hela studium en rigtning, som inbringar den en-
da sanna frukten, vare sig att den klassiska språkkunskapen
afses såsom ändamål i sig eller såsom medel för allmän bild-
ning.
Tjenligt hade ock varit, om kommentatorn på sina stäl-
len gifvit lärjungen en vink om skaldestyckets poetiska skön-
’ heter, under det att han undvikit att likna Hammarsköld,
hvilken i sin upplaga af Virgilius försummat sina egentligare
pligter såsom kommentator och öfverlemnat sig åt begäret att
utöfva en kritik, som i allmänhet är nog ytlig och ensidig och
’ endast egnad att afkyla lärjungens håg att göra bekantskap
med den klassiska författaren. Sådana esthetiska antydningar
hade ej ökat arbetets närvarande omfång, om åtskilligt annat,
mindre nödigt eller rentaf öfverflödigt, blifvit uteslutet.
Hvad språket beträffar, hvarpå en kommentar till en klas-
sisk författare, som sättes i händerna på en något försigkom-
”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
