Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Handlingar till Sveriges Reformations- och Kyrkohistoria, 2 Bd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
bet när han var svag var lika stor som hans våldsamhet när
han var stark. Men denna våldsamhet var en sansad kraft
och ej tyranniskt öfvermod, ty han aktade ej blott rikets väl,
utan äfven — med få undantag — rätt och billighet. Att
han gjorde sin egen vilja till rikets lag må man ej förtänka
honom, då Svenska folket sedan långliga tider ej varit vant
att lyda någon annan lag än den styrkan stiftat. Deraf följde
dock äfven, att en hvar som kände sig stark ville vara sin
egen lagstiftare. Nu låg styrkan hos Könund ck samt bön-
derne, och när den förres välde föll de Sednare besvärligt,
ville de ej lyda. Så uppkommo bond-upproren, hvilka för
öfrigt hade ett gifvet sammanhang med reformationen. Nyhe-
( isokagdde allmogen, som äfven uppäggades af kathol-
ska prester och andra fiender till HR. Gustaf. Utom hierar-
kien fanns nemligen ett främmande, fientligt intresse, som
stämplade emot Gustaf. Det var Christian Tyranns vänner
och några landsflyktiga herrar, sådane som Trollen, Berendt
von Melen, Peder Sunnanväder. Fruktan för en kontrarevolu-
tion i Christian Tyranns intresse stod beständigt för Gustafs
ögon, och ej utan skäl, då den afsatte konungen hade mäk-
tiga beskyddare. Men såsom kans namn var fruktadt i Sve-
rige kunde det ock af Gustaf sjelf begagnas att skrämma bön-
derne. Man ser på delta sätt, huru flera olika förhållanden
stötte tillsamman att göra Gustaf I:s regering bullersam. På
hvad sätt allt detta verkade upplyses på många ställen i dessa
handlingar.
Vesterås riksdag gör epok i reformationshistorien. Förut
såg man konungen i enskilda fall angripa bhierarkien; nu stad-
gades en allmän rättighet att återtaga gods, som kyrkan er-
hållit. Gripsbolms kloster hade konungen redan förut velat
kännas vid för egen räkning, men fann sig dock vid en för-
likning med Munkarne. De kloster, som konungen ej indrog,
brukade han använda till inqvarteringsställen för sina troppar
eller s. k. borgläger. Detta var den börda han ålade klostren
på samma gång som han al kyrkorna fordrade tionden för ri-
kets behof: För öfrigt var det ieke sällsynt, att ban inlät sig
i särskilda afhandlingar med klostren hvart och ett för sig om
de bördor desamma skulle åtaga sig. Sådana öfverenskom-
melser förekomma flerestädes. i denna samling af handlingar.
Att våldsamt upphäfva klostren var ej förenligt med Gustaf
I:s försigtighet; det var honom nog att förbehålla sig en Viss
skatt eller ränta. Upplösningen sick af sig sjelf i den mån
reformationens grundsatser ingick i det allmänna tänkesättet.
Der en prest ville gifta sig eller klosterfolket gå ut i verl-
den, var konungen icke den- som hindrade dem. Der missbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
