Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Handlingar till Sveriges Reformations- och Kyrkohistoria, 2 Bd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
inkommit i klosterförvaltningen hände det, att han tog den i
sin egen hand och underkastade densamma en uppsigt af sina
utskickade uppsyningsmän. Vi nämna såsom exempel derpå
hans bref till Skenninge kloster af d.. 1 Sept, 1327. Hlostren
voro i och med fiorakehitna fall i konungens hand; han drog
fördel af dem medan de fannos, och lät dem småningom falla
sönder. Hans nit att afskaffa klostren fick vika för behofvet
af inkomster deraf; hvilket inbemtas af hans bref till abbedis-
san i Gudhem d. 28 Nov. 4329. Hlostret hade brunnit och
bon frågade konungen om bon skulle upphygga det. Hans
svar utvisar tydligt, att han. ej ville hindra lösk a Rbyggande ,
tvärtom ogerna saknade de inkomster han kunde hemta deraf.
Med tiden blifva dessa fördrag emellan konungen och klostren
allt sällsyntare och klosterfolket framträder stundom såsom
konungens pensionärer. Så sent som år 1553 finnes ett bref
om det underhåll, som konungens fogdar skulle utgifva till
nunnorna i Vadstena.
Vesterås recess är tryckt af Stiernman; här finnes Lau-
rentii Petri förklaring deröfver, likaså öfver Vesterås Ordi-
nantia. Huru opartiskt konungen verkställde den stora re-
duktionen är bekant. Ett exempel bar här blifvit lagdt till
dem man förut haft sig bekanta; vi mena konungens bref af
d. 25 Maj 1333, deruti han försäkrar Alfta kyrka om besitt-
ningen af ett hemman, som dess aflidne kyrkoherde skänkt
till kyrkan, men som dennes arfvingar ville ”rappa” derifrån.
Gustaf I var en sträng reformator, men ingen plundrare af
välfången egendom. Med biskopar och andra prester gjorde
han stundom dylika kontrakter som med klostren och lät dem
på vissa villkor behålla sin tionde. Ibland åter tog han de-
ras landtbönder under kronan och gaf dem ersättning derför.
Han stiftade ej så mycket allmänna reglementen som ba gjor-
de särskilda förordnanden efter omständigheterna. Gustaf I
var en i högsta måtto praktisk man, som handlade efter ti-
dens kraf men föga efter theorier. Så var han ock fallen för
ett personligt ingripande i allt, äfven de mest enskilda för-
handlingar, Han tvingades äfven dertill, enär han saknade en
ordentligt sammansatt embetsmannakorps, och konstitutionella
organisationer efter vår tids begrepp ej kunde komma i fråga.
Deraf hans särskilda förbandlingar, ej blott med vissa provin-
ser, utan med särskilda socknar och enskilda personer, bvarpå
denna samling lemnar bevis. Han stod i omedelbart förhål-
lande, ej blott till folket; ej blott till hvarje klass, men till
hvarje Svensk man. Aldrig har någon konung i mera egent-
lig betydelse varit folkets fader. Han var det icke blott ge-
nom sitt sinnelag, men genom hela sättet för sin je op ullek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
