Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Handlingar till Sveriges Reformations- och Kyrkohistoria, 2 Bd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅD7
både med faderlig omsorg, faderlig stränghet och faderligt
envälde. Han skötte Sveriges rike såsom en stor egendom,
hvars egare han var. Landet förlorade ej derpå, helst han
var lika mån alt hvar och en skulle få det han borde hafva,
som att de skulle afträda det som var för mycket. Han
satte en gräns för hierarkiens öfvermod och gjorde kyrkan
till en institution i staten, men vårdade dess rätt med den
noggrannaste omsorg. Det som ban unnade kyrkan af magt
och egendom fördrog han ej att någon ville beröfva den-
samma. På detta sätt blef han den fälla medelvägens man,
som gjorde förändringar utan förstörelse. Men såsom han
hade 2 göra med ett folk, som ej lärt sig att lyda lagbud,
så måste han ofta gifva sina befallningar bnder formen af
drag och aktade sig väl att fordra mera än han kände sig
ega ”magt att utkräfva. Sådan är den bild, som dessa bike
der framställa af Gustaf I i sitt förhållande till kyrkan.
Den närvarande urkundsamlingen är egnad åt reformations-
och kyrkobhistorien; dermed stodo i nära samband de många
upproren, hvarföre äfven ett antal handlingar rörande dem
blifvit intagne. Det är Vestgötba-adelns stämplingar och Dal-
upproren, hvarom frågan här kan vara, ty Dackefejden stod
blott i ett allägsnare sammanhang med reformations- frågan.
Några bref, vexlade emellan Honungen, Erkebiskop Olof i
Throndhiem och Upsala Domkapitel, Daljunkaren, Pe-
der Sunnanväder och Mäster Knut, samt det understöd desse
upprorsstiftare åtnjöto i Norge, förekommer här, äfvensom
den emot KR. Gustaf och Sverige särdeles afvogt sinnade fog-
den i Jemlland Vincentii Euvses för dliga skrifvelse till
Upsala Domkapitel och svaret dorappå: men de flesta upprors-
skrifterna angå Ture Jönssons stämplingar i Vestergöthland
samt klockeupproret. Uppror var den tidens sätt att yttra
sin opposition. De intressen, som opponerade sig, voro dels
prelaterne, dels allmogen, som var förd bakom ljuset af dem
och af gammal vantros dels en och annån magnat såsom Ture
Jönsson, som äggades af afund emot den unge adelsmannen,
som nu blifvit konung. Biskop Brask spelade en egen roll
ibland opponenterna. Han var den redligaste ibland dem och
synes af verklig öfvertygelse bafva försvarat den gamla ord-
pingen i kyrkan. Hade Gustaf I kunnat reformera staten utan pie
att störta hicrarkien, skulle Brask troligen hafva blifvit hans
trognaste stöd. Men att uppoffra det andliga väldet fru 2
hjulpa fåderneslandet, syntes Brask vara desamma. AR
sälja himmelen för jorden. I hvad mån verldslig ärely:
hos denne man var blandad med ett falskt religionssnit, äl
ett psychologiskt problem. Emellertid kämpade Prask i i de =S
1ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
