Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [42] Nielsen, Den propædeutiske Logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
är i stånd att gå ut öfver begynnelsen, uppfylla spådomen och
upptaga verklighetens konkreta innehåll i artikulerade former.
Philosophien är vetenskap och åtskiljer sig från poesien der-
igenom, att dess former vinnas genom sjelfständig reflexion
och en alltsidigt pröfvande meditation; den förutsätter alltså
studium, den rättfärdigar sin method, och måste såvidt kanna
läras (Hegel) (p. 95). — Pbilosopbiens början är på en gång
en abstraktion från allt, som den är en anticipatior och re-
produktion (”reservation”) af verklighetens innehåll. Utan ab-
straktion blefve den phbilosophiska begynnelsen omethodisk,
utan anticipation och reproduktion skulle tillvarelsens innehåll
falla utom tärkandet och lifvets egendomlighet försvinna uti
de abstrakta tankarnes schemwatismus. Fortskridandet uti syste-
met sker derigenom, att det antieiperade innehållet städse vi-
sar sig fullare och rikare än den genomreflekterade begrepps-
förled. så att de ensidiga hegreppen måste integrera hvaran-
dra till dess att ideens artiknulerade d. v. s. i sina delar full-
ständigt genomförda innehåll har funnit sin adequata typus.
Philosopbhiens begrepp kan derföre icke framställas i dess be-
gynnelse, utan måste söka sitt fullständiga uttryck uti hela
systemet. Det ligger emedlertid i den kreaturliga andens be-v
gränsning, att den absoluta, innehållsrika sanningen icke i nå-
gon historisk tidpunkt kan afsluta sin utveckling i ett adequat
system (8. 12 pp. 97, 98). — Om subjektet, som företagit
abstraktionen, tillslöte sitt öga för den existerande mångfalden,
så skulle tanken tappa bort sig i ett mystiskt drömmande, och
begynnelsen, oförmögen af rörelse eller framskridande, äfven
utgöra sjelfva a Spekulationen kan nemligen ej blindt
låta sig ledas af den formella tankekonseqvensen, utan att ve-
ta hvartbän; ly när åskådningen icke längre eger något, mot
hvilket reflexionen kan vända sig, så står tanken stilla. Der-
före måste den intellektuella åskåningen ila förut och hereda
vägen för reflexionen. Anticipalionens betydelse beror alltså
derpå, att philosophen från begynnelsen måste besitta och
dock icke besitta philosophiens resultat; om resultatet från
begynnelsen ej finnes in mente, så kan dén philosophiska me-
thoden alls icke komwa till utförande (lxgges an), emedan
äfven det mest ensidiga och skefva utförande (Anleg) alltid
dock förutsättes och bestämmes af anticipalionen (som Frem-
synet er, saa vil ogsaa Anieget vere). Philosophien är i det-
ta hänseende sin egen förutsältning. Men omvändt skulle hela
utvecklingen förlora sin betydelse, om det phbilosophiska re-
sultatet vore färdigt i sjelfva begynnelsen. Anticipationen kan
derföre endast innehålla systemets centralpunkter tillika med
grundformen, så att hela systemet kan sägas ligga uti sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
