Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [42] Nielsen, Den propædeutiske Logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
typen eller utkastet; men som resultatet icke straxt är färdigt;
så kan typen icke boll få vana Hegelianismen har i detta
bänseende ofta motsagt sig sjelf; ty medan denna philosophi
å ena sidan rosat sig af att vara fullkomligt förutsättningslös,.
och negerat den aan na formen, har den dock å andra si-
dan i mångfaldiga punkter förrådt, att dess allaredan färdiga
schema var en gifven förutsallniag: Skall jag icke philoso-
phera, för att först aka en theistisk åskådning (Anskuelse) ,
ehvad denna må vara sann eller falsk; så skall jag dock ej
heller philosophera, för att förfäkta en förutfattad mening om
pantheismens oeh atheismens vetenskapliga företräde, utan i
afseende på dessa sednare vara lika opartisk, på det sanningen
må erkännas såsom index sui et falsi (pp. 105, 106). — Det
ligger i sakens natur, alt principet icke kan uttryckas uti sjelf-
va begynnelsen; det rena Varat är alltså ingalunda philosophi-
ens princip, lika litet också den rena tanken (p. 106). Hvad
vidare beträffar systemets fortskridande (den metaphysiska rö-
relsen), så har detta en dubbel sida; reflexionens och intui-
tionens; för reflexionen och dialektiken ligger rörelseprincipen
uti den grundliga motsägelsen; för åskådningen och spekula-
tionen är den deremot SHesistonsen, ”den förste rörarenr.” Den ’
förra är philosophiens formella, d. v. s. dess reella princip. I
det att den Hegelska philosopbien förbisett anticipationen och
förflyktigat den existentiella begynnelsen i den logiska, har den
tillika öfverskattat den dialektiska motsägelsen och hypostase-
rat den till ett skapande princip (p. 140). Derföre kommer
hela utvecklingen att taga sig ut, som om det vore bristen och
saknaden. (otionors)» Som sjelf frambragte fyllnaden och tillfreds-
ställelsen, eller som om vanmakten alstrade allmakten.
Efter den härmed i hufvudsaken framställda inledningen
tull läran om det objektiva begreppet öfvergår Hr N. till ob-
jektivitetens första kategorier: Mara och FViäsende. Den ome-
delbara tillvaron är föränderlig; det föränderliga är sken eller
phenomen af ett oförndenlints väsendet, hvilket är tingens
grund, liksom de å sin sida Blo0k Shins existens (p. 114).
Grunden blir det inre, existensen det yttre. Det aktuella inre
är kraft, det yttre deremot dess yttring, och det hela, bvar-
af bägge äro momenter, blir verkiigheten , hvilken ifrån väsen-
dels, grundens, det inres sida är möjlighet, ifrån phenomenets,
existensens, det yltres sida åter det. tillfälliga (faktiskt verkli-
ga) och såsom enhet af båda ändtligen nödvändighet (p. 132
o. £).” ANt detta är i det hela laget öfverensstämmande med
Hegelska logiken. Originell är indelningen af möjligheten uli
a) den ordinära eller reproducerande (p. 1355), d. v. s. det
vid bestämda lagar bundna anlaget, t. ex. alt sommaren alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
