Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [42] Nielsen, Den propædeutiske Logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
(8: 46, p. 178, 179 o, f.) sålunda bestämmer: "Som en tota-
litet af verkliga begrepp existerar universum i en oändlig be-
greppsenhet. Om de relativa begreppstotaliteterna icke vore
momenter och manifestationer af den ena, absoluta, i sin in-
tellektuella innerlighet fullkomligt sjelfmedvetna (gjennemkla-
rede) totalitet, så skulle den sanna enhetsprincipen saknas och
verldens förnuftiga sammanbang vara obegripligt. Om den inre
begreppstotaliteten icke vore söndrad till en yttre totalitet af
existenser, så skulle universum tappa sin verklighets karakter,
och den rationella innerligheten sjelf försvinna tll en mystisk
skugga. Utveckladti sitt beer är universi totalitet oändligen
fördubblad; den ideella verlden (zöouos vontos) reflekterar sitt ljus
i den yttre verkligheten och har i denna reflexion sin identi-
tet; den reella verlden (zéouos ato9nrös) har det inres söndring
till sin skapelseprincip och erbåller med denna söndring sin
realitet. På ena sidan hafva vi således centralmonadens sjelf-
medvetande, som anticiperar alla utvecklingens leder i ideali-
tetens eviga reflexion; på den andra sidan ändlighetens mate-
rial, i hvilket begreppen ’afprägla deras timliga existens och
allförnuftet successift realiserar sitt oändliga innebåll. — Ut-
rymmet tillåter oss ej att följa Hr N. i bans betraktelse öfver
Platos ideer (Anm. 2, p; 486, 187), icke heller i hans gransk-
ning af L. Feuerbachs ensidigt sinn5ga förnekande af identite-
ten (p. 193—196), af den ”sterile predestinationslere (Calvin),
af den deistiska theorien för verldens lagar (p. 200). af Schel-
lings påstående om en utvecklingsprocess inom det absoluta
(p. 200, 201); men deremot kunna vi ej förbigå ett högst
märkligt yttrande om Hegel, hvilket i högsta måtto tjenar att
upplysa om den Danska philosophiens förhållande till Hegelska.
Då det Fichteska Jaget —- säger Hr N. p. 189—192 — hade
kämpat med de metaphysiska skrankorna och Schelling funnit
spekulationens utgångspunkt i en indifferent enhet af: det ide-
ala och reala, så kom den logiska ideen omsider fram i den
Hegelska dialektiken, och ”Das Urtheil des Begriffs” lät för-
vänta en afgörande lösning af det urgamla, platonska proble-
met; men lösningen upplöste sig i — en amphibolie. Som
dialektiker är Hegel klar (2), som spekulativ pbilosoph en 10-
gisk mystiker. Den Hegelska pbilosophiens mystik ligger i
dess sväfvande grundtypus. Hela den Hegelska logiken håller
sig nemligen i en mellansfer emellan dralek Hal kategori-analys
och egentlig metaphysik (!). Som den cna kateronici aflöser
den andra, det ena förhållandet upplöses i ett annat, så för-
svinner ock dualismen ideligen såsom moment i en högre iden-
titet; så alt den; som niäd lifligt intresse för grundåskådnin-
gen följt utvecklingens gång från ”das: reine Seyn” till ”die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
