Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [42] Nielsen, Den propædeutiske Logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
absolute Idee” tviflande måste fråga sig sjelf: är det uu en
Pantheist eller en Theist, en Spinoza eller en Leibnitz, som.
här, har velat utprägla sin Typus i begreppets adequata form 2
Tyetydigheten beror derpå, att Hegel alltid båller sina Tota-
litetsantitheser så abstrakt, att de hvarken med bestämdbet
gälla om hela Universum. (Makrokosmen), ej beller uteslutande
om; någon särskild Existens (Mikrokosmen). Förelägga vi t. ex:
Hegel det spörjsmålet: går grunden upp i sin Existens? så
svarar han utan alla inskränkningar: das Setzen ist die Heraus-
bewegung. des Grundes zu sich selbst, und das einfache Ver-
schwinden derselben.” Använda -vi nu antithesen ’mikrokos-
miskt, så att den uteslutande: gäller om den ändliga grunden
och existensen, så är svaret rigtigt; men användes antithesen
deremot makrokosmiskt, så passar svaret alldeles icke, ty
allexistensens grund är ett outtömmeligt djup. Det samma
gäller (såsom ofvan visades) äfvenledes om det Hegelska Inre
och Yttre. Att Hegels egentliga mening varit theistisk (2);
kan ses utaf hans Religionsphilosophie (2); men på en pbilo-
sophs enskilda mening kommer det egentligen ällsintet an, och
när begreppet bar kunnat röra sig hela Logiken igenom utän
åtskillnad af Central-Monaden och de relativa Monaderna, af det
oändliga sjelfmedvetandet och den motsvarande Realiteten, så
är det försent att vilja göra förbållandet klart i Religions-
philosophien med en förklaring sådan som den, att den gudom-
liga tankelagen, så att säga, föregår på åtskilliga ställen d. v.’s.
både i Himlen och på Jorden. ä
Såsom allvetande (anticipation) — fortsätter Hr N. i sin
positiva framställning — är det absoluta Väsendet Subjektivi-
tet; såsom den allmagt, hvilken realiserar de subjektiva be-
greppen är den deremot Objektivitet, och denna objektivitet
är a) mekanisk, b) dynamisk, ’c) organisk. På den mekaniska
"ståndpunkten hänvisar de ändliga tingens rörelse på en cen-
tral impuls, som utgår från den absoluta Subjectiviteten, den
förste röraren (p. 211). - På dynamiska och organiska stånd-
punkten föres man genom insigt om det otillfredsställande uti
ett blindt verkande förnuft (p. 206, 207) ifrån ej mindre den
magiska (allehemien) och empiriska, än den philosophiska na-
turalismen (p. 249—225) till -Teleologiens sanna uppfattning
(8. 18, p. 225), såsom. realisationen af en evigt förutsedd
verldsplan, der alla kollisioner mellan medel och ändamål äro
lösta uti visdomens djup, som ’anticiperar ändamålens icke en-
dast approximativa, utan absoluta realisering.
Efter teleologiens utveckling kommer Hr N. (po. 247—
250) till de 3:ne grundideer, i hvilka det eviga väsendet rea-
liserar Universum, nemligen Sanning, Lif och Frihet. — Se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
