Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [42] Nielsen, Den propædeutiske Logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
275—-277) detta ideal och upptager de invändningar, hvilka
nu för tiden inom pbhilosophien pläga göras mot detsamma.
Dessa invändningar hänföra sig till a) verksamheten, som skall.
hafva sitt villkor uti skrankor och hinder; b) till Individua-.
tionen, som- ej skall kunna bestå utan ensidiga partikularite-:
ter; ce) till fulländningen, som icke skall lemna något mål
öfrigt för individernes sträfvande, då det fullkomliga der alla-
redan är hunnet. Eburu nu, säger Hr N., dessa invändningar
ingenting bevisa emot fullkomlighetens ideal, så bevisa de
dock något, nemligen att det gifves en dubbel phbilosophisk
method, en nedåtsträfvande nemligen och en uppåtsträfvande.
Den destruerande visdomen finner verksamhetens begrepp i de
sferer, der arbete och njutning på mångfaldigt sätt falla
utom hvarandra. I detta hänseende gäller det väl, att ju lä-
gre det sedliga idealet står, desto mera känner det lagens ok
LD)
i arbetets tunga och väntar med längtan på hvilans och njut-
ningens korta ögonblick; men det gäller också, att ju högre
individualiteten stiger uti ethisk genialitet och personlig fri-
het, desto mera: närmar det sig den sanna enheten af arbete
och njutning. : Det påstående, att all sann energi är grundad
i en oupplöslig split mellan ansträngning och hvila, förer kon-
sequent till det ideelösa resultat, att verlden är ett stort
tukthus, och att de förfallna subjekterne äro de oförfalskade
mönsterbilderne för den ethiska verksamheten. — Hvad åter
beträffar Individualiteten, så faller det sig klart af sig sjelft,
att högmodiga partikulariteter och egoistiska atomer icke kunna
tillhöra salighetens rike, men den personliga individualiteten
är också hvarken en accidens eller ett atom; individuatio-
nens lag är, att subjektiviteten skall söka sin fyllnad i det
allmänna; ju mera individet lefver in sig deri, desto mera
växer ock dess egendomligbet. — Sedan timlighetens och Hi-
storiens arbete är tilländabragdt, hvad är väl — menar man
slutligen — vidare att göra? ”See paa hveranden, sidde paa
vaade skyer og kjede sig.” Att nu en sådan flackhet i åsigter
kan äga rum bos menniskor, hvilkas medvetande går upp i
lutter ändlighet, det, säger Hr N.:, är lätt att förklara. sig;
men buru philosopher, hvilka eljest föra elt så stort tal om
Ideens gudomliga berrlighet kunna nära en så ovärdig miss-
tanka mot Ideerikets inre oändlighet, att de önska sig dödens
eviga sömn, för att icke utsätta sig för en evig tråkighet,
skulle vara alldeles obegripligt, om det ieke stod fast, att
den pEtHlosophiska grundåskådningen refererar sig till friheten,
och att det likaväl gifves en nedåtsträfvande som cn uppåt-
sträfvande vilja. : 3
Vi bafva endast lofvat våra läsare en exposition af, fr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
