Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [42] Nielsen, Den propædeutiske Logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
klagande öfver Adonis död (Heg Phil. d. Relig. p. 420); och
med - dem förenar sig sinalighetens espritfulle’ förfäktare, L.
Feuerbach , som vill en (Das. Wesen des -Christenthums, Vor-
wort p. X) ”till religion framställd , utvecklad och genomförd
princip: för en ny pb losophie, som väsentligen skall skilja
sig från hvarje föregående, som skall motsvara menniskans
hela, verkliga; sanna: väsende, men just derföre också måste
bestrida hvarje öfver- d. v. s. omensklig, onaturlig Religion,
hvarje för förderfvade menniskokrymplingar allena tillfreds-
ställande spekulation — en ny pbilosophie, som icke uti gås-
pennan ser sanningens enda, adequata uppenbarelseorgan, utan
som äger: ögon och öron, händer och fötter; som icke identi-
— fierar tankan af saken med saken sjelf. som icke genom skrif-
pennans kanal vill reducera den verkliga existensen till en
pappersexistens, utan just igenom söndring mellan tanke och
sak leder sig till saken sjelf; .... en philosophie, som stöder
sig icke på ett förstånd för sig sjelft, utan på menniskan,
och som äfven: talar ett menskligt, icke ett väsen- och bety-
delselöst språk, och hvilken således till både sak och språk
sätter silt. väsende uti Negationen af den hittills varande phi-
losophien; — en philosophie, som bar till sin princip hvarken
Spinozas Substans eller Kants och Fichtes Jag eller Schellings
absoluta Identitet, icke heller Hegels absoluta Ande, och öfver-
bufvud intet abstrakt, "endast tänkt och inbilladt väsende,
utan det sanna Ens realissimum: menniskan; ja som endast är
den ”in sueccuom et sanguinem” verterade, kött och blod eller
mennisko-vordna philosophicn, som sätter sin högsta triumf
deri, att för alla plumpa, skolastiska hufvuden alldeles icke
gälla såsom philosophie.
"7. Hr N.; som insett dessa ock andra konsequenser, har
vändt sig till Skapelsebegreppet. Att man nu härigenom und-
viker. mycket för sinnet upprörande, erkänna vi villigt; men
från tankens sida framträda här svårigheter, uppå hvilka
Hr N. icke synes oss hafva fästat ett tililbörligt afseende. Hr
N. vill nemligen på samma sätt vindicera skapelsen utaf sjelf-
ständiga och fria varelser, som Hegel söker vindicera acciden-
sernas sjelfständighet uti och emot substansen. Hos båda be-
står hela argumentationen endast i en ordlek. "Vi fråge i ena
fallet, huru en Ande d. v: s. ett odelbart, identiskt väsende
skall olis afyttra en del af sig till egna ej honom tillhö-
rande existenser; vi fråga uti andra fallet, huru ett enda, ov Ne
. alltägande väsende kan inom sig hysa varelser, hvilka äga sig. IT ES
sjelfva d. v. s. tillräkna , Np ae sig något Sola Då sya- Z
ras oss: att orsaken ej vore orsak, utan sin verkan , att sub-
HR
stansen vore tom, abstrakt och väsenlus utan sina accidenser; -
FrRErY Vv. 16. ör z ÖR
3
AR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
