Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [44] Bredman, Theoretiska Astronomiens grunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
absoluta — -hvilket Förf.ej vidrört -— får man af jordens me-
deltäthet. eller specifika vigt såsom bekant, och denna känner
man af Maskelyne’s, Cavendish’s, Carlini’s, Reieh’s och Baily’s
arbeten med stor noggranhet. Tillika må anmärkas, att det an-
förda värdet på Merkurs-massan grundar sig på La Place’s sup-
position om täthetens tilltagande hos planeterna, ju närmare
de äro solen. Först för några år sedan har Enkes komet gif-
vit anledning till ett: på verkliga observationer grundadt värde
af merkurs-massan, och den deraf beräknade tätheten öfver-
stiger föga jordens. De 3 inre planeterna och de 3 yttersta
bilda sålunda 2:ne skiljda grupper, hvardera af nära lika me-
-del-täthet. Det 419:de Rap. innehåller ”första grunderna af
Perturbations-theorien.” Naturligtvis. har Förf. här, i anseen-
de till ämnets svårigbet, för det mesta måst inskränka sig till
att anföra theoriens resultater. Analytiska expressioner på den
perturberande kraften längs radius vector och tangenten anfö-
ras. Bland de många ojemnheter i månens rörelse, som upp-
komma genom solens attraktion, upptager Förf. dess sekulära
equation; som uppkommer genom: jordbanans ’excentricitets-
förändring. Men jordbanans excentricitet sjelf förorsakar en
årlig ojemnbhet i månens rörelse, hvilken derföre kallas dess
årliga equation. Dessutom bar man en annan betydlig störel-
se, som uppkommer af månbanans excentricitet och kallas evec-
tion, samt slutligen en tredje; oberoende af båda, -hvilken fått
namn af variation. Evection, upptäckt af Hipparch, hvilken
till dess förklaring antog en särskild epicykel, gaf Newton
anledning till första uppränpningen af den sedan så utveck-
lade perturbations-tbeorien. Kapitlet slutar med en tabell öf-
ver: planeternas. elementer o. s. v., så mycket mera behöflig,
som Förf. — med undantag af jorden och månen — icke eg-
nat vårt solsystem någon speciellare granskning. De kometer,
hvilkas omloppstider man känner, torde äfven bort upptagas.
Det 20:de och sista Kap. ”om RKalendern och Civila tidräk-
ningen”, kan betraktas såsom ett helt för sig, och rekommen-
deras hvar och en, som i detta ämne, af så stor vigt för det
allmänna lifvet, önskar en klar och omfattande kunskap. I ett
Bihang redogör Förf. för ”Prenotioner ur Ellipsens theori.” —
Slutligen några ord om bokens: utstyrsel: plancherna äro go-
da, trycket medelmåttigt; dessutom äro kalkylerna vanligen ut-
förda i sjelfva texten, hvilket — om det också kan rekom-
menderas såsom rumbesparande — icke bidrager till den å-
skådlighet "man så gerna önskar sig i mathematiska skrifter,
oo —M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
