Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Anjou, L. A. Om våra dagars rörelser inom kyrkan, särdeles den katholska, i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3516
vande gillas icke. Presterne ieke allenast få, utan äfven höra
mottaga äktenskapets sakrament, ”för att vara värdiga mön-
ster för folket.” (Czersky inträdde kort derefter offentligen i
äktenskapsståndet.) — Uttryckligen ogillas dessutom Romerska
presternas föregifna makt att kunna helga lefvande och döda
ting, att aflösa från synder, hvarmed således äfven aflatet för-
kastas, Romerska magtbuden om offentliga fastor, helgonens åkal-
Ian, förbudet af äktenskap emellan protestanter och Romerska
katholiker, påfvens anspråk på öfvervälde såsom Christi ståt-
hållare. ”Christus allena är församlingens hufvud: den heliga
Ande företräder på jorden hans ställe.”
Vår afsigt är icke här att polemisera, icke ens att gran-
ska. Det må blott anmärkas, att detta Schneidemählska re-
formförsök företer en yttre likhet med den Evang. Lutherska
reformationen. Begge vädja till den beliga skrift, såsom den
bimmelska sanningens enda säkra källa: begge förkasta Romer-
ska biskopens öfvervälde, såsom förderfvets källa inom kyr-
kan: begge vilja träda utom området af detta förderfs infly-
telse, men stanna inom den christna trons råmärken. Med
aktningsvärd varsamhet aflägsnar sig församlingen i Schneide-
mähbhl ifrån de förvillelser, hvilka den funnit afvikande från
den beliga skrifts lära. Den kyrka, inom hvilken den qvar-
blifver, är Jikväl densamma, inom hvilkens sköte den förut
varit, och härvid märkes skillnaden emellan den Romersk-ka-
tholska partikularismens inflytelse i våra dagars reform, och
den allmänneliga christna bekännelsens vid Evang. Lutherska
trosbekännelsen.
Men äfven vid den Evang. Lutberska reformens begyn-
nelse rådde icke sällan en vacklande ovissbet, som blott ge-
nom allvarlig och from forskning i den heliga skrift, genom
ehristlig troserfarenhet och vetenskaplig ansträngning kunde
öfvervinnas, ovissheten vid att kunna urskilja det verkligt
christliga ifrån dess orena tillsatser, ") till dess Augsburgiska
x) Det är detta sökande, som ingifvit reformationens Romerska
motståndare (t. ex. Möhler i dess äfven på Svenska öfversatta symbolik)
det fåvitska påhittet att anklaga Evang. Lutherska kyrkan för motsä-
gelser: de hafva nemligen sammanblandat reformatorernas enskilda me-
ningar med församlingens egentliga bekännelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
