Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [7] 1. Malmström, Dikter (första samlingen); 2. Talis Qualis, Sånger i pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
helsar, på sin ilande luftfärd, de förnämsta konstellationerna.
vid namn, och blifver omsider, efter att i alla rigtningar
hafva genomirrat verldssystemet, af sin ägare tillspord med
de vackra slutorden: I
"Säg mig, min vandrande själ, på din himmelska resa hvad fann du ?
Fann du att rymden är tom, fann du att stjernan är död?
Fann du att tanken det är, som himmelens rymder befolkar?
Fann du att tanken det är, hvilken ger stjernorna lif?
Fann du att himmelska ”Lyran” är stum på det strålande fästet,
Om ej en vetande själ lockar dess toner till lif ?
Sist meddelar oss Förf. en, till Promotions-kamraterna (sid.
35) ställd, väl icke egentlig Elegie, men på elegisk vers lyck-
ligt utförd, tacksägelse-adress för en erhållen guldkedja; —
och härmed är samlingens första afdelning tilländalupen.
Den nästföljande afdelningen inrymmer både ren och blan-
dad Lyrik, både Zisor och Romanser. Visan är i, hvad man
kallat, den lägre Lyriska poöésien, hvad Hymnen är i den
högre: hon svarar mot denna, som Elegien mot Odet. I båda
de sednare är alltid reflexion med i spelet: i Odet djup be-
traktelse öfver en viss situation, utsjungen med hänförelse; i
Elegien mild kontemplation af en viss känslostämning, fram-
hviskad i lugna tonvågor. I Hymnen och i Visan är det ly-
riska uttrycket omedelbart och rent. När den förra lånar sig
till strömmande känslo-utbrott öfver något inom andens hög-
sta spberer fixeradt ämne, håller sig den sednare till Lif-
vets lägre kretsar, sjunger der ut glädje som sorg, med o-
hämmad innerlighet, med enkel natursanning, i klaraste väl-
ljud. Då det är i dessa, som känslans jemnvigt afspeglar
sig, så är sångbarhet ett af den äkta Visans kännetecken.
Redan stafvelsemåttet bör framandas ett visst Melos, takten
vara likformig, strophbyggnaden ytterst enkel. Att Hr M:s
sångmö besitter förmåga att uppfylla dessa, och öfriga, Mi-
sans fordringar, röja flera här införda prof; i främsta rum-
met det täcka stycket Blomman (sid. 68). På gränsen af
folkvisa och tillfällighets-dikt står det vackra poömet till
Oehlenschläger (sid. 49), vid hvilket ree. blott vill anmärka,
att Förf. en och annan gång onödigtvis sönderdelar takten,
hvilket då både åt melodi och recitation ger något rhythmiskt
trippande, som ej är behagligt. Om t. ex., i näst den sista
raden af sista versen, ordet Patriarch utbyttes mot Fader, så
finge musiken — Vermlandsvisans är här begagnad — på detta
ställe en utbållande hvila, som mera öfverensstämmer med
dess ursprungliga, något släpande, karakter. Aldrafördelakti-
gast framträder denna meter, när sjunde raden sättes i sam-
rim med den andra och fjerde. — Språkbruket har, likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
