Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [7] 1. Malmström, Dikter (första samlingen); 2. Talis Qualis, Sånger i pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
en och annan äldre Ästhetiker t. ex. Eschenburg , förblandat
de båda episkt-lyriska diktarterna: Romans och Ballad. Den
förra bibehåller dock alltid sina sydliga slägtdrag: raskhet,
klarhet, lefvande och utåt-rigtad åskådning. Den visar sig värd
sina Spanska anor. Den sednare karakteriseras lika troget af
sitt nordiska tycke, sitt dystra allvar, sin hemskare ton, sin
blick inåt tingens djup och andeverldens fasor. "Den påminner
om sitt ursprung bland de Skottska högbergen. Sannt yttrar
sig derföre, angående Romansen, A. W. Schlegel i sin recen-
sion öfver Bärgers arbeten: ”es ist bemerkenswerth, dass in
diesen sydlichen Dichtungen nirgends eine Spur von Gespen-
stern oder andern Schreckbildern der Fantasie anzutreffen ist,
da in den nordisehen Balladen, besonders der Engländer,
Schotten und Dänen, alle Schauer der Geisterwelt kalt und
leise und um so erschätterader ins Leben heräber wehen.”
Heldre än att nu vilja tvista med Herr M., huruvida ordet
Romans är en så alldeles adequat benämning för t. ex. det
första stycket i denna afdelning: Hvi suckar det så tungt utt
skogen (s. 41), skyndar rec. att uttrycka, huru äkta poötiskt
skönt, huru i alla afseenden fulländadt, han finner innevarande
lilla poöm. Han anser det såsom en af perlorna i denna sång-
krans, och räknar för en glädje att få erkänna något så vac-
kert. Folktonen är här så lyckligt träffad, uppfinningen är
sinnrik, omqvädet så särdeles väl användt. Denna sång har, i
alla dessa afseenden, stort företräde för den nästföljande: Staf-
karlen (sid. 435), som visserligen är en ganska rörande mono-
log, men som har nog mycket rhetoriskt i sitt uttryck och
kanske nog mycket philantropiskt i sitt intryck. Här ledsnar
man också vid omqvädet. — Midsommarnatts-dröm (s. 52), Jung-
frun i det Gröna (s. 57), Brudsmycket (s. 59), Perlan (s. 71),
tillhöra de vackraste dikter, icke:blott i denna såmling, men
inom hela ,;vår nyare vitterhet. Vid Löftet (sid. 67) vill rec.
hemställa, huruvida ej den sista versen med sin Sens moral
må anses öfverflödig. Den är, i och för sig sjelf, full af be-
hag, men bryter med sin alltför reflexiva slutvändning poömets
episka gång.
Af alla den lyriska poéäsiens mångfaldiga tonarter bar in-
gen blifvit anslagen så ofta och så falskt; som den erotiska.
Att Naivitet väsentligt bör ingå i den erotiska poösiens grund-
karakter, derom synes man: vara temligen ense; men huru har
man icke tvistat om rätta betydelsen af detta begrepp? Mar-
montel gaf derå en vidlyftig definition, som egentligen icke
var någon, utan blott en till hälften saun beskrifning. Men-
delsokhn, i sin nog dunkla förklaring, angaf blott några huf-
vuddrag af det Naiva. :Riedels definition innehåller ? på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
