Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [7] 1. Malmström, Dikter (första samlingen); 2. Talis Qualis, Sånger i pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
gång för många och för få kännemärken; Engels är både o-
bestämd och oriktig. Lika litet tillfredsställande" är den dub-
belbetydelse, som Bärger gaf åt detta begrepp; och af S ec hil-
ler var det: en rentaf godtycklig idé, när han uppställde det
Naiva, såsom den antika konstens princip, i motsats till det
Sentimentala, såsom princip för den moderna. När Kant (Kri-
tik der Urtheilskraft s. 225) förklarar: Naivitet med ”utbrottet:
af menniskans ursprungliga, naturliga uppriktighet, i motsats till
en, till ny natur verden, förställningskonst”, håller han sig syn-
barligen väl mycket till ordets: etymologi (af nativus, i medel-
tidens latin: naivus). Framstår också det Naiva ur det Natur-
ligas kontrast med det Konventionella, och intager så platsen
iäellaa det Rörande och det Romiska, så är dock dess rätta
ästhetiska begrepp vida mer omfattande och sammansatt. Att
här söka närmare utreda det, skulle föra oss för långt, då
det endast kan ske i sammanhang med Skönhets-theoriens öfri-
ga begrepp: Vi hafva blott: velat antyda, huru förlåtligt det
är, om poéterna ej alltid: träffat i: praxis, hvad philosöpberna
först nyligen rätt fixerat i theorien. Den klassiska fornålderns
skalder voro emellanåt naiva; men de visste aldrig deraf. Så
t. ex. Virgilius på ett bekant ställe i sin tredje Eclog. Skulle
det ej äfven vara händelsen med de nyare, att de härutinnan
lyckas bäst, när de minst veta derom? Hvad läsaren alltså
främst väntar sig finna i erofiska dikter, är en osökt Naivi-
tet. I dem; som förhandenvarånde samling lemnar oss (s. 98)
skall han ej heller härutinnan se sin väntan bedragen. Ree.
hänvisar blott till Härnäst (s: 104), Sköna Flicka (s. 121),
och, i främsta rummet; till Hjertklappningen (s. 155), för
öfrigt öfvertygad, att samma slags läsare, som i Hr M:s ero-
tiska Elegier finna ”pjunk”, äfven i sistnämnda erotiska Kisa
skola finna ”pjoller.” Ett utmärkt vackert "stycke, i antikt
versslag, är den Femtonåriga (CE) 125); som redan i Linnea
Borealis fann så mycket bifall, att man nu nästan ogerna ser
Amanda omdöpt till Armida. Äfven Odalisken (s. 119) för-
tjenar all uppmärksamhet. Skulden (s. 140) är ett rörande
stycke af djupt, ja hemskt, gripande innehåll.”
Man kunde eljest anmärka, att i allmänhet Hr M:s lyriska
tungomål ej talar så rätt omedelbart till känslan. Han serve-
rar emellanåt sin egen väl mycket å la glace; sannolikt mer
i följd af sjelfva sin skaldenaturs mera lugnt reflekterande
stämning och mera svala temperatur, än af någon fattad före-
sats att hushålla med värmen. Lyriken vet ej af något sådant
ekonomiserande, och inom den lär väl ändock den äkta Sen-
timentaliteten till tidernas slut få sitta i orubbadt bo, hur
mycket än några hesa skrikhalsar — muntergökar till profes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
