Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [7] 1. Malmström, Dikter (första samlingen); 2. Talis Qualis, Sånger i pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
05
sion -— dereémot bjuda till att processa. Fördömlig är blott
den oäkta, den ljugande Sentimentalitet, som hycklar hvad
den förra känner, härmar dess uttryckssätt, stjäl dess phra-
ser. För mycket af känsla kan den lyriske skalden egentligen
aldrig hafva: det beror blott på, att känslan är sann och ge-
nuin. Han beböfver då ej sätta någon sordine på det själs-
instrument, som harmoniskt vill uttrycka den. Det är detta,
som man tycker sig. märka, att Herr M. någon gång gör. Der
han ej gör det, såsom t. ex. i Angelica. strängen hans ljufva
åsträdgaspel så mycket: innerligare till hjertat.
De Blandade Dikter, med hvilka samlingen slutar, öpp-
nas med det tankdigra stycket till de Unga (s. 149), en poé-
tisk föreläsning på nyårsmorgon, full af besinningsvärda väc-
kelser. Tonen, något rhetoriskt hållen, är alltigenom manligt
ädel och sträng. — En talfla, med lugnt konstnärskap utförd,
är Gottland (s. 155), en vacker bild från Köpenhamnsfärden.
Den interessanta ön har, i denna paraphras af sin historia, fått
ett varaktigt äreminne. Vida mer eld och färg och hf, än
denna midsommarbild, har dock Skandinavien (s. 165), ett i
alla afseenden utmärkt vinterstycke. Med förbigående af flera
andra poemer, må omsider nämnas den enkla, hjertliga sång-
hbelsningen til Fogelberg (s. 187), der rec. blott skulle vilja
få det enda ordet Sublimt, i sjunde versens början, utmön-
stradt. Sällan, men någon gång, händer det Förf. att störan-
de, likasom bär, inmänga främmande ord. . Så t. ex. i den förr
omnämnda Elegien: Astronomi:
”Himmelska Väktarnes par är tolerant som du vet.”
Ofvanpå det myckna friska och färgrika, som denna samling
innehåller, förefaller nu slutqvädet till ett Brudpar (s. 122
något saftlöst och blekt.
Redan i den mer än vanliga utförlighet; som ree. egnat
åt granskningen af dessa dikter, ligger en rättvis gärd af akt-
ning för Hr M:s sångmö. Det är ej en vanlig vitterlek, med
handligen man aktar nödigt att så länge sysselsätta sig. Ree.
vill ej gå framtiden i förväg med att divinatoriskt antyda,
hvad en, ännu ung, konstnär, med så gifna anledningar till
ytterligare progressiv utbildning; en dag må blifva för sven-
ska Vitterheten. Hvad han redan är, är nog för att lifligt
spänna allmänhetens uppmärksamhet och väntan på fortsättnin-
gen af dessa dikter. De hittills utgifna vittna alla, i olika
gestalter, om en lyckligt begåfvad skäldenattn en mera ren
och omfattande, än djerf och bildrik, pbantasi; en ädel och
sann, mer eldig, än varm och vätmeledande. känsla, som dock
stundom glödhett uppblossar. De utmärka sig, i afseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
