Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [7] 1. Malmström, Dikter (första samlingen); 2. Talis Qualis, Sånger i pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
diktionen, genom en äkta konststil, kraft och mjukhet i språket,
klarhet i uttryck, omsorg och grundlighet i så väl den syntak-
tiska, som den prosodiska, techuiken, mer än vanligt mästerskap
i återgifvande af antikens former. Att denna skaldenatur lyck-
ligast framträdt i Elegien och Balladen, häntyder: på ett, den
lyriska känslan öfvervägande, mått af reflekterande lugn och
episkt allvar. Sist må på Hr M. tillämpas ord, förut sagda i
denna tidskrift +): ”Han är en ädel, lugn, fullt medveten in-
telligens. Han är en ibland de sångare af den snart nog gamla
skolan, som icke försmått att öka naturens håfvor med ett
mått af kunskaper, att förädla den ursprungliga menniskans
rika råämnen medelst bildningens bearbetning, och att ordna
pbantasiens brokiga bilder under ett konstnärligt förstånd.”
JM od. Brist på utrymme vägrar oss att här, mer än med”
några ord, anmäla den samling af stridslystna ungdomsqvä-
den, som pseudonymen Talis Qualis ej längesedan utgifvit
under titel: Sånger i pansar. De hafva redan tarfvat en ny
upplaga, och således vetat att skaffa sig gehör. Sådant för-
tjena ock onekligen rätt många af dem, hufvudsakligen på
grund af rent techniska förtjenster. Dessa visa sig af en min-
dre vanlig art, i den lätthet, med hvilken Förf. rör sig inom
en större mångfald af, till en del sydliga, versformer. Icke
blott Sonetten är af honom, och ej utan fördel, begagnad: han
har äfven vågat försöket att ett par gånger inkedja sina tankar
i Terza rima. På ena stället i Fattigdom och rikedom (sid.
33). ligger: dock i slutversen en sarkastisk spets, som är
främmande för karakteren af detta versslag. Minst är den epi-
grammatiska uddhvassheten på sin plats i den öfverskjutande
rad, som italienska prosodien kallar il tornello, och hvars rätta
betydelse och bruk bäst läres bos Dante. Andra gången, som
detta versslag förekommer (till Svenska Kungen s. 41), an-
vändes det på Tyskarnas vis, med alternerande af manliga och
qvioliga rim: något som i Ottava rima visserligen är fullt
tillständigt, men som i terzinens rimkedja, både för ögat
och örat, minskar det labyrinthiska, som i den älskar att ut-
trycka sig. En viss raskhet i språkets behandling, och en stor
fyndighet på rim, utmärka föröfrigt denne författares diktion,
som oförväget upptager äfven en hop utländska ord. De sven-
ska framträda emellanåt i archaismer. Så säger Förf. gerna
lågan dal i st. f. låga daln, stånda i st. f. stå, gånga i st. f.
gå; och ej alltid äro dessa fornsvenska böjningar påkallade af
versens kostym. ;
-
+) Frey. 1841 sid. 350.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
