Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Wistrand, A. T. Inledande betraktelser öfver de olikartade njutningar, som erbjudas oss af naturens betraktande och studium (Ur Kosmos af Alex von Humboldt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Liksom menniskoslägtet, sedan årtusenden tillbaka; arbetat på,
att under verldsgestalternas evigt återkommande vexling, der-
före uppfinna en beståndande lag, och sålunda småningom, ge-
nom intelligensens makt, eröfra hela jordkretsen; så undervi-
sas äfven den af historien, som förstår att, genom forntidens
"djupa sehakt, ända till roten följa vetandets urgamla stam.
Att rådfråga denna forntid, det är att efterforska idéernas
hemlighetsfulla gång, på hvilka samma bild, som fordom före-
sväfvade det inre sinnet såsom ett harmoniskt ordnadt helt
(Kosmos), slutligen framställer sig såsom ett resultat af lång-
variga, Södosalmt samlade erfarenheter.
Uti dessa båda verldsåskådningens epoker: det första upp-
vaknandet af nationernas medvetande och det ändliga, liktidi-
ga idkandet af alla kulturens grenar, afspegla sig tvenne slag
af njutning. Den ena väckes i menniskans öppna barnsliga sin-
ne, genom inträdet i den fria naturen oeh genom den dunkla
känslan af den enklang, som herrskar i den eviga vexlingen af
dess stilla verksamhet. Den andra njutningen tillhörer slägtets
fulländade bildning och reflexen af denna bildning på indivi-
den: den uppkommer genom insigten, genom uppfattandet af
den ordning, som herrskar i universum och i de fysiska kraf-
ternas samverkan. Liksom menniskan endast skaffar sig orga-
ner, för att rådfråga naturen och för att kunna öfverskrida
de trånga gränsorna af sin flyktiga tillvaro; liksom bon nu
mera icke blott iakttager, utan äfven förstår att framkalla up-
penbarelser under vissa vilkor; liksom ändtligen naturens phi-
losophi, beröfvad sin forntida poetiska omklädnad, antager ka-
rakteren af en begrundande betraktelse öfver det betraktade;
så framträder en klar uppfattning och begränsning, i stället för
tomma aningar och ofullständiga induktioner (slutsatser). För-
flutna århundradens dogmatiska åsigter fortlefva då endast i
folkets fördomar och i vissa discipliner, hvilka, i medvetandet
af sin svaghet, gerna dölja sig i mörkret. De bibehålla sig
äfven, såsom ett besvärligt arf, i språken, hvilka de vanställa
genom symboliserande konstord och andelösa former. Blott
ett ringa antal af fantasiens sinnliga bilder, hvilka, liksom
kringflägtade af urtidens doft, kommit till våra tider, vinna
bestämdare gränsor och en förnyad gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
