Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [11] Hamilton, Afhandling om Svenska Krigsmagtens och Krigskonstens tillstånd under Kon. Gustaf II Adolfs regering. Kgl. Witterh.-, Hist.- och Antiqv. Akad. Handl. del. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
tillfällen utfärdade till efterlefnad af konungarnas hoffolk, hvar-
till en del af krigsmakten räknades, som ock de krigs+ och
skepps- artiklar , hvilka Gustaf I, Erik XIV; Johan IIL och Her-
tig Carl såsom Riksföreståndare utgifvit; sedan han vidare med
-fera exempel, hemtade mestadels ur Hallenbergs Gustaf II
Adolfs Historia, ådagalagt dessa lagars vanmakt att bämma
krigsfolkets, i synnerhet det värfvade utländskas, öfverdåd och
våldsamheter, öfvergår han till de författningar, som Gustaf
Adolf för detta ändamål, med bättre men dock icke fullkom-
Lig framgång, vidtog, samt deribland förnämligast dess, före
öfverfarten till Liffland 1621, ifrån Elfsnabben utfärdade, med
dess egen hand skrifta krigsartiklar, hvilkas hufvudsakliga
innehåll. Förf. omständligen anför. — I flere afseenden äro de
högst märkvärdiga. De stadga i vissa fall rättsbegrepp, hvil-
kas mildhet ännu i våra dagar icke torde allmänligen medgif-
vas. Således bjuda de väl, att krigsman , som yttrar mot Riks-
marsken, ”hvilker Honungens rum företräder”, förgripliga ord;
”som gå heder och ära an”, skall straffas till lifvet, men till-
lägga härvid: ”hvar han them icke bevisa kan: med fullom skä-
lom, som orden sade”. — en rättighet att söka leda i bevis
gröfre injurier, när de icke blifvit frambragta i laglig form af ’
angifvelser, hvilken varit förnekad af äldre Svenska rättslära-
re, såsom. Eoccenius och Rålamb, samt äfven af flere utländ-:
ske"). Annu betänkligare är stadgandet, att om förman eller
hefälbafvare: ville ”bjuda något, som kan komma konungen el-
ler riket till skada, förderf eller nachdel, då stånde krigs-
man honom ingen lydnad, eho han öck är, högre eller lägre,
och der någon det gör, stånde då lika straff. med den der
bjöd.” Särskilda förhållanden: under en tid, då Sveriges krigs-
här till en: betydlig del bestod af utländska äfventyrare; fär-
dige till myteri och förrädiska anläggningar, föranledde troli-
gen: Gustaf Adolf att godkänna en vådlig princip, hvilken blef
167 år derefter verksam i det nesliga Anjala-förbundet och
dess utgreningar, säkerligen utan att de, som då efter sina
subjektiva åsigter af rikets nachdel deltogo deruti, hade nå–
gon vetskap om den store Gustaf II Adolfs vilkorliga sanktion
till militärisk olydnad. Men icke i dessa punkter allena, utan
äfven i det hela, äro Gustaf Adolfs krvigsartiklar märkvärdiga
+) Rättighet att bevisa tal ”å Itonung eller Konungs Rådh: tbet å
hedher thera går eller äro” var medgifven i Landslagen, Kon. .Balken
kap, 9, men icke i Stadslagen, IKon.B, kap. 8 Vår ännu gällande
allmänna lag tillåter väl den, som ”tillviter Ionungens och Rikets Råd
för embetets skull thet å ära theras går”, att det, om han gitter, full-
tyga, men härvid torde kunna: sättas i: fråga, huruvida ordet tillvita
betyder. annan. beskyllning , än: den som. göres inför behörig myndighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
