Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [11] Hamilton, Afhandling om Svenska Krigsmagtens och Krigskonstens tillstånd under Kon. Gustaf II Adolfs regering. Kgl. Witterh.-, Hist.- och Antiqv. Akad. Handl. del. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
för den mildare anda, än den Had allmänna, som i dem ups
penbarar sig, hvilket äfven nyligen blifvit utaf en utländsk för-
fattare af krigsståndet erkändt”). Eikasom i de aldre gårds-
rätterna äro här straffarterna flera, än i de allmänna lagarna;
deribland förvisning ur lägret, förlust af fana för en hel tropp
efter visad feghet, fängelse vid vatten och bröd, gatulopp o.
os. v. För feghet ansågs, när en fästning eller skans uppgafs,”
utan att tre Sömn An föregått och sidogev vären blifvit RE
jade, eller ock ytterlig hungersnöd tvang den till.
Men i afseende på Gustaf II Adolfs krigsartiklar gäller en
allmän, till alla den tidens lagar och författningar npligs
anmärkning. De kunde ej ofelbart och noggrannt verkställas.
Det var icke förr, än mot slutet al. 4600-t fälets och icke all-
tid då ännu, som verkligheten svarade mot påbuden;, -hvilka
rättligen kunna: betraktas som idealer eller theoretiska for-
dringar, dem den styrande makten sökte att småningom få
realiserade. Sedan Förf. omtalat flera, RKrigsartiklarna före-
gående, Gustaf Adolfs författningar till hämmande af krigs-
folkets våldsamheter, säger han: ”Oaktadt den rättvisa nog-
grannhbet, hvarmed fdöunstn fordrade, att dessa förordningar
och då gällande krigslagar skulle efterlefvas, kan man visser-
ligen icke vänta att deras verkan kunde blifva snar eller full-
komlig. Likväl var deras inflytande ganska märkbart, och att
en bättre anda var rådande i krigshären, torde synas äfven
deraf, att det Ryska kriget, 1613—16, redan fördes på ett
menskligare sätt, än det Danska. De oordningar, som föreföl-
lo, kunna dessutom nästan endast tillskrifvas det utländska
krigsfolket.” Han anför flera exempel härpå, till en del rys-
SS Äfven krigsdomstolarna öfverdrefvo stundom till grym-
het de i krigsartiklarna bestämda, straffen. Vi hafva sett do-
men öfver en trumslagare, beträdd med förräderi och derföre
efter krigsartiklarna skyldig till lifsstraff. Domen föreskref att
hjertat skures honom ur bröstet och att derefter det sloges
honom (som dock väl var dessförinnan död) om munnen. Som
ursägt för ett slikt barbari må icke gälla, att ännu i medlet
af adertonde seklet, samma straff användes i England mot nå-
gra vid Culloden besegrade bland Pretendentens anhängare X+).
S
— I sina bemödsaden. att bringa Svenska hären till ordning
och mensklighet lyckades emedlertid allt mer SC mer den
+) Se Geijers Svenska Folkets Historia III. 120, der de ifråga-
varande krigsartiklarnas väsentliga innehåll äfven anföres.
++) Enligt en uppgift i Revue des deux mondes. Smollet i fort-
sättningen af Hume’s Engl. Historia, omtalar blott, utan vidare be-
skrifning, ”the dreadfal tertures which their (de allifvades) sentence
prescribed.”
LJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
