Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [11] Hamilton, Afhandling om Svenska Krigsmagtens och Krigskonstens tillstånd under Kon. Gustaf II Adolfs regering. Kgl. Witterh.-, Hist.- och Antiqv. Akad. Handl. del. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
ädelt sinnade Gustaf II Adolf. ”Då vi”, säger Förf. ”tecknat
det förra laglösa tillståndet, må det äfven vara oss tillåtet,
att nämna, det Svenskarne under trettioårakriget blefvo ett
mönster af gudsfruktan, ordning och disciplin framför alla an-
dra nationer.” — Detta loford torde dock böra inskränkas till
Svenska och Finska krigsmän och, måhända, till den tid
af berörde krig, då Gustaf II Adolf var deras högste befäl-
hafvare. Att äfven han hade orsak till missnöje med det ut-
ländska, af honom besoldade, krigsfolkets plundringar, jem-
väl i vänners land, synes af ett hans bref till Åke Tott af
d. 13 Juli 4651, infördt i 25:e delen af Handlingar rörande
Skandinaviens historia sid. 109:
De 2:a, 9:e och 4:e kapitlen af Grefve Hamiltons pris-
:skrift, kvartdera indeladt i särskilda stycken, handla om för-
hållanden rörande krigsmakten i allmänhet, dess högre befäl
m. m., krigsmaktens storlek, krigsgärder, krigsfolkets bekläd-
nad; vidare, om fotfolket, dess uppsättning, dess särskilda
slag och beväpning, dess organisation ,’ dess aflöning; vidare
om Rytteriet, likaledes dess uppsättning o. s. v. Utrymmet
’medgifver oss icke att ur desså rikhaltiga kapitel anföra allt,
äfven i allmänt historiskt afseende, vigtigt och upplysande.
Vi måste således inskränka vår anmälan till några betydligare
uppgifter och till deraf, dels af: Förf., dels af oss, föranledda
anmärkningar. Sedan Förf., i stycket om krigshärens befäl
samt ecklesiastika och civila tjenstemän”), hvaribland äfven
fältskärer (eller, som de då kallades, bårdskärare), uppräknat
de dertill hörande högre embeten och lägre befattningar, an-
märker han, att redan uti Erik XIV:s krigsartiklar var stad-
gadt, att konungen egde makt att förordna och omskifta alla
embetsmän inom regementerna ifrån -de bögsta ned till rot-
mästare; att ”ålder i tjensten således icke den tiden berätti-
gade till befordran, såvida konungen ej fann skicklighet der-
med vara förenad”; att ehuru berörde krigsartiklar under Gu-
staf I[ Adolfs tid voro upphäfda, gällde likväl äfven då sam-
+) Gustaf II Adolf nyttjade dem äfven till militära värf. Fans
Sekreterare Lars Grubb, Kvilken sedermera såsom ÖOrfverste stupade i
slaget vid Leipzig 1642 (jfr Geijer III. 371), kunde anses derjemte
vara konungens General-Adjutant. "Han sändes med instruktioner till
de särskilda Armé-korpserna under Banér och Tott och hade rättighet
att sjelf bestämma deras operationer, efter sig företeende omständig-
heter. När Konungens Öfverbofpredikant Dr. Johannes Botvidi, sedan
han blifvit utnämnd till Biskop öfver Linköpings stift, 16514 hem-
reste, fick han sig af Konungen uppdraget att meddela icke blott Rå-
det utan äfven Ständerna underrättelse om arméens tillstånd, krigs-
händelser m. m, Den praktiska dugligheten var då, mera än i nyare
tider, flersidig. Så är den det ännu i England och Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
