Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [11] Hamilton, Afhandling om Svenska Krigsmagtens och Krigskonstens tillstånd under Kon. Gustaf II Adolfs regering. Kgl. Witterh.-, Hist.- och Antiqv. Akad. Handl. del. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
ma grund för befordringar, hvilka likväl inom de lägre gra-
derna vanligen gingo efter tjensteåldern, men ”inom de bögre
nästan uteslutande efter förtjenst.” " Förf, tillägger: ”det var
bland Gustaf II Adolfs många förträffliga egenskaper, att han
med säker blick bedömde andra menniskors förmåga och för-
stod att derefter åt hvar och en ahvisa en lämplig verksam-
het. Derföre bildades under honom store fältherrar med kraft
och skicklighet att, efter lärarens död, stundom med knappa
tillgångar, ärofullt fortsätta det verk ban börjat.” Till bevis
härför nämner Förf. Torstenson, hvilken, vid 27 års ålder,
och 5 år sedan han blifvit fändrik vid Liffanan, var Öfverste
för det artilleri, som konungen öfverförde till Tyskland. —
En annan tid, benämnd frihetens, kom. Då, i form af grund-
lags-tolkning, blef, genom det märkvärdiga tjenstebetänkandet
af den 25 November 1756 +), förklaradt, att ”erfarenhet, för-
tjenst och värdighet "") vore synonyma och lika betydande,
samt detsamma, som man med andra ord kallade tjenste-
år och meriter, när dessa tjensteår rätteligen blifvit till
Kronans tjenst använde”; att vid befordringar ”skickligheten
eller den thbeoretiska kunskapen vore en oviss grund, som
mycken tvetydighet och olika uttydning- vore underkastad;
att den derföre ”ensam och allena ej kunde sträcka sig län-
gre, än till de begynnare-sysslor , som en (ltheoretiskt bildad)
yngling finge tillträda”; samt att ”denna skickligheten, afskild
från förtjenst” (det vill, efter den förut gifna definitionen,
såga tjensteåldern), ”borde således vara Embetsmäns och Col-
legiers förnämsta ögnamål vid Auscultanters och extraordina-
rie Betjenters antagande.” — Att det parti ibland Ständerna,
som vid 1756 års Riksdag stadgade dessa befordringsgrunder
och som, jemte allt annat Konungens makt och höghet krän-
kande, upphöjde till dess representant en namnstämpel i Rå-
dets händer, — att det, säga vi, skulle förklara ogilda så-
dana befordringar, äfven de obetydligare, som Konungen,
emot Rådets vilja, kunde besluta, — detta var ganska natur-
ligt. Men naturlig blef också utgången af det snart derefter
utaf Svenska Rådet anstiftade Tyska kriget, oaktadt Svenska
krigsmän äfven då, vid flera tillfällen, ådagalade samma manna-
mod, som under det, då Gustaf II Adolf icke ansåg för-
tjenst vara delsamma som tjensteålder, och afseende på
+) Det skulle gälla med kraft af grundlag, men såsom sådan har
det, först till vissa delar 1766, och sedan helt och bållet blifvit ge-
nom flera yngre grundlagar annuleradt. Det oaktadt åberopas det ännu
icke sällan vid befordringar och vid upprättandet af förslag dertill.
ver). Ord som förekomma i 1720 års Regeringsform. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
