Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [12] Rabe, Latinsk Grammatik för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
187. Anm. ”Efter adjeelivet paratus följer infinitivus.
Följer då ej äfven lika ofta, om ej oftare, ad med gerundium?
191: Här bör tilläggas, att åtskilliga författare (t. ex: Li-
vius) ej sällan bruka ne der man skulle vänta sig ut non.
194. Anm. 2. ”Dativus Gerundii regerar aldrig objeet.”
Emedan en grammatika författas till biträde vid både läsning
och skrifning, bör nämnas, alt dativus gerundii icke regerar
objekt i klassiskt språkbruk, men väl någon gång eljest, såsom
t. ex. hos Plautus.
202. ”Efter vissa verba brukas gerundivum för att uttryc-
ka alt något ärvatt göra med afseende på något, eller att
någon skall försättas i ett visst tillstånd.” Alt detta
är sannt, men uttryckssättet förekommer något obestämdt. Vi
skulle heldre säga: gerundivum brukas efter verba, som be-
teckna, att man för visst ändamål öfverlåter eller öfver-
tager en sak till verkställande, eller om detta verkställande
föranstaltar.
= Härmed sluta våra anmärkningar rörande detaljerna. Om
bokens plan och beskaffenhet i sin helhet har A. Hedner, i
företalet till sin Ronstruktionslära, yttrat följande, som wvis-
serligen förtjenar begrundas: — — ”De under nästförflutna
och innevarande år (1843) utkomna originalarbeten i Latinsk
Grammatik — af Öhman och Rabe — äro ’visserligen för-
tjenstfulla, men afhjelpa dock ieke de öfverklagade bri-
sterna (följderna af syntaxens upphyggande på etymologisk
grund). De vigtigaste reglorna frambållas icke framför de öf-
riga — — —; hvaraf sker, att lärjungen måste i samma kurs
lära sig det mindre vigtiga tillsammans med det vigtigaste. En
klar öfversigt och lätt uppfattning beredes ieke på det sättet.
I det sednare arbetets syntax företer sig visserligen i
början en föresats alt låta systemet utgå från satsläran; men
mot slutet bar Författaren — sannolikt af sina hjelpkällor —
blifvit förledd till en särskild afhandling om modi, en särskild
om Gerundium, o. s. v.” Man måste på det hela instämma i
ÅA. Hedners omdöme.
Ref. reserverar sig blott så vida, att ban ieke kan anse
klagan öfver nödvändigbeten för gossen att lära det mest vig-
liga tillsammans med det mindre, i allmänhet vara befogad,
då Förf. medelst olika stilar och asterisker sökt indela inne-
hållet i bestämda kurser. Likväl medgifve vi, att Förf. synes
ej alltid lyckats rätt skilja det väsentliga från det mindre vä-
sentliga. z :
= Slutligen tillägga vi följande. - Annu skall man länge tvi-
sta om, hvad som bör finnas i en lärobok sådan som denna
elier derifrån uteslutas, Den ena önskar ett litet sidotal,; den
;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
