Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Tham, W. Svenska Rådet under våren och sommaren 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
16 Mars), om fullmakter för militära tjenstemän skulle upp-
sättas och utfärdas i kansliet eller i krigskollegiet, tog sig
Kagg anledning till ett utfall mot Ehrensten, hvari framlyste
ovilja mot denne den aflidne konungens förtrogne. Emellertid
synes Ehrensten, med sin öfverlägsna skicklighet, varit an-
sedd oumbärlig i kansliet; man finner honom åtminstone fram-
gent använd, och just uti de svåraste och mest maktpålig-
gande ärenden, framför allt vid riksdagarne.
Några dagar sednare (d. 18 Mars) kom man närmare till
den egentliga hufvudfrågan för rådsförsamlingens inre skick,
huruvida nemligen, der olika meningar egde rum, flertalets
mening skulle vara afgörande, och om så fattade beslut skulle
af alla, äfven de deri ej instämmande, uhderskrifvas, och för-
blifva gällande. Drotzet yrkade derpå, understöddes af Bååt
och Lejonhufvud, och rönte ej något motstånd. Det var vid
samma tillfälle, som man förklarade Enkedrottningens under-
skrift ej oundgänglig. Men den 20, då Drotzet var från-
varande, infann sig, som nämdt är, H. Fleming, hvilken förut
nästan aldrig varit tillstädes. Tvist uppstod om en lifstids
donation, som Fleming ej ville godkänna, emedan den gällde
ett enligt Reduktionsstadgan hemfallet gods, hvilket enligt
samma stadga ej borde åter bortgifvas. Posse, Bonde, Lejon-
hufvud, Hagg m. fl. försvarade den föreslagna donationen, så-
som dels obetydlig, dels redan resolverad; i alla fall kunde
man, i brist på andra tillgångar, ej undgå denna utväg att
belöna förtjensten. MHagg yttrade slutligen, att man ej borde
låta en sak så länge uppebållas af en enda person; ”det vore
en farlig ting att disputera mot hvad som redan var resol-
veradt.” ”Hvarmed ock den diskursen ändades”, heter det.
Men den upptogs åter redan vid samma session, och det
än en gång i anledning al en föreslagen donation. H. Fleming
bad; att hvad ban yttrade såsom ett votum, måtte väl upp-
tagas; och om han ej kunde sätta silt namn under alla Rå-
"dets beslut, ville han derför vara ursäktad nu och i fram-
tiden: han kunde ej bringa öfver silt samvete att underskrifva
allt; han ville likafullt efter sin pligt respektera Konungens
befallningar. : Härmed voro de andra Råden ej nöjda: Kagg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
