Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - — ed — Om den Akademiska Adjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
också Vikariat stått till buds, deras arbetskrafter undertryckts
af en nödställd ekonomisk belägenhet, som tvingat dem att
mera genom privat information söka sin utkomst, än Son
sig åt lusten för vetenskaplig förkofran. RR
Men Adjunkternas behjertansvärda ställning försvåras der-
af, att de finnas, som anse Adjunkturen, kanske icke blott i
sitt närvarande skick, utan i allmänhet såsom en underläre-
post med bestämd lön, rentaf stå i vägen för Akademiens bä-
sta. Denna tanke ligger mer och mindre öppet uttalad i åt–
skilliga skriftliga yttranden. Det har synts, såsom om, på
grund deraf att ”Salus academiae summa lex esto”, den mång-
åriga Adjunkten ansetts böra förbigås, ehuruväl de Akademiska
Konstitutionerna, som åt nyss anförda lagrum gifva en åtmins
stone negatif förklaring (”babebunt — electores ubique ratio-
nem publicae utilitatis; non gratiae, non propinquitatis, non
affinitatis, non amicitiae, non ullius privati commodi”) icke
innehålla någonting ogynnsamt särskildt för Adjunkterna. Man
fördömer, med oförnekelig hänsyn just till Adjunkturen, den
princip, ”som sätter de tjenstsökandes bästa och icke Aka-
demiens i första rummet, och enligt hvilken således vid in-
träffande ledighet icke Akademiens behof af den skickligaste
blir pröfningens hufvudsakliga föremål, utan den mest meri-
terade sökandens anspråk på hefordran.”
Furusomhelst man uppfattar sådana allmänna reflexioner,
man må nu gilla dem helt och hållet eller endast delvis, så
innebära de dock för Adjunkterna, med afseende på deras
ställning - och förhoppningar, någonting särdeles nedslående,
De kunna söka tröst i den föreställningen, att den sednast
anförda betraktelsens sanning beror af den temligen godtyck-
ligt uppgjorda skillnaden mellan förtjenst och merit, då den
sednare förnuftigtvis ej bör kunna ega rum utan den förra;
de kunna finna denna föreställnings riktighet bekräftad deraf, att
ytterligare säges, hurusom ”hvar och en borde komma ihåg, att
det icke är för något den yngres anspråk på belöning för sin
utmärktare skicklighet, som den äldres meriter mäste vika,
utan för den öfver. alla individuella intressen upphöjda for-
dran, som innehålles i Akademiens sanna väl”, ty vid närmare
besinning måste de finna klart, att uppfyllandet af Akademiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
