Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - — ed — Om den Akademiska Adjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
behof genom utnämning af den skiekligaste och denres genom
samma utnämning skeende belöning för öfvervägande skicklig-
het endast genom en ofruktbar begreppsklyfning kunna åtskil-
jas, men i verkligheten sammanfalla till en och samma akt
och åtgärd. Till deras ytterligare tröst stegras tviflet om de
anförda ordens sanning, då de vidare erfara, att ”den röstande
bar nemligen att bestämdt uppgifva, om det är af öfvertygelse
om de sökandes komparativa skicklighet, som han upprättat
förslaget och bestämt ordningen inom detsamma, eller om han
i saknad af en sådan öfvertygelse rättat sig endast efter deras
meriter, tjenstår, betyg o.s.v.” Ty det måste förefalla obe-
gripligt, att det ej är genom iakttagande och jemförande af
meriter "), tjenstår och betyg, det är, verkligen objektiva
jemförelsegrunder, som de sökandes komparativa skieklighet
kan och skall utrönas. Men om äfven Adjunkterna hemta nå-
gon tröst i granskningen af dylika betraktelser, så blir den
dock icke en fullt tillfredsställande. Ty det vissa synes vara,
att deras meriter, sådana de för närvarande kunna förvärfva,
icke såsom egentliga och säkra meriter betraktas eller gälla.
Emellertid synas rättvisa och billighet ovillkorligen for-
dra, att det må stå öppet för hvar och en, att så väl utveckla
sin förmåga i den riktning, i hvilken han, enligt naturens an-=
visning och med upplysta domares bifall, en gång gjort bör-
jan, som ock på den bana, han valt , komma till berg-
ning och sjelfbestånd. Det synes derföre föga öfverens-
stämma med vare sig billighet eller humanitet, att ohjelpligen
förkasta, en gammal adjunkt, understundom ännu i sina bästa
år, men säkert en gång vald så väl till Docens som Adjunkt
till följe af lyckliga naturgåfvor, kunskap och skicklighet,
+) Alldenstund ”meriter” först skiljas från ”förtjenster”, och se-
dan från ”tjenstår” och ”betyg”, så är det svårt att vid uttrycket fä-
sta något slags begrepp.
Emellertid måste ”meriter”, för att sakna all vigt och betydelse i
jemförelse med ”förtjenster”, betraktas såsom tjenstgöring och denna
såsom en blott tidslängd, hvilket är orimligt. Ty under tjenstgöring
ådagalägges skicklighet eller oskicklighet. Men är det tänkbart, att
Akademien tillåter tjenstgöring utan skieklighet, och till och med tik-
låter den kalla sig ”merit” och erkänner namnet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
