Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [13] Om Aristokratfördömandet i Svenska historien jemte granskning af tvenne blad i Prof. Geijers trenne föreläsn. af A. Fryxell. första häft.; Tredje tillökta uppl.; — Svar till Prof. Fryxell af E. G. Geijer; — om Aristokratfördömandet i Svenska historien. Andra häftet (alla tre skrifterna i samma rec. af B—lk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
hvilkas nödvändighet hans skarpa förstånd hönom lärt. Vi
medgifva också, att Christina: genom en bättre hushållning
kani at fond röja den tidpunkt, då det blef nödigt att välja emel-
lan krig och en mera genomgripande förändring. i i adelns SR
rätt eller skattefrihet, än hon vågade eller ville försöka. = =
Men det oaktadt kan Hr G:s FE BA väl försvaras. SS
Den adel, som under förmyndaretiden måste i allmän-
het nöja sig med rätt att för godt pris köpa kronans gods
och räntor, gjorde under en fullmyndig regent högre anspråk,
nemligen på donationer och förläningar: anspråk, hvilka ej
ens för en duglig regent voro så lätta att afvisa, helst då
verkliga och stora förtjenster kunde åberopas. Axel Oxen-
stjerna sjelf tog emot Södermöre grefskap, liksom hans måg,
Gustaf Horn, mottog Björneborgs, och Torstenson Ortala. Om
man af sådana män kan vänta, det de afbidade belöningen,
tills den erböds, så fanns det likväl säkerligen andre, också
förtjente män, hvilka sjelfve påminte om sina anspråk, och
efter då rådande tänkesätt hvarken utan orättvisa eller fara
kunde bortvisas. Och — rikets tillgångar voro redan starkt
medtagna. Rriget hade födt anspråk, som freden ej kunde
uppfylla. — Det låter sig nu lätt säga, att man bort afvisa
sådana nya anspråk; och så sade troligen ock den tiden mån-
gen af dem, som redan vunnit allt hvad de kunde hoppas af
ära och rikedom. Sådant lät sig emellertid svårligen göra
utan att öppet bekänna grundsatser, hvilka äfven för redan
vunnen besittning voro vådliga, grundsatserna, att gifna gods
borde återkallas , att adelns jord borde underkastas en beskatt-
ning, som mera närmade sig till den, hvilken skattejorden var
underkastad o.s.v. Ville man ej det, och ville man ej gifva
dessa grundsatser en temligen stor utsträckning, så fanns tro-
ligen blott ett medel att åtminstone för ögonblicket afvända
uppmärksamheten från det betänkliga tillståndet och skaffa
medel till och roftystnadens tillfredsstallande 2)»
nemligen krig. |
Så föreställa vi oss Hr C :s mening. Frågan är visserligen
en af dem, om hvilka mycket låter säga sig både mot och
med. Men den bevisning, Hr F. hittills anfört, synes oss
icke grundligare, än att vi fortfarande anse Hr G. här som
annorstädes hafva trängt ett godt stycke djupare in i sakernas
väsende, än Hr F.
+) Det kan vara tillåtet att tvifla, om Carl Gustafs reduktionsför-
glag mött så mycken beredvillighet hos rådet och adeln, om jeke S
ska kriget redan förut blifvit i perspektif visadt, med alla. ang
keiser för roflystnaden, ; | EE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
