Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [13] Om Aristokratfördömandet i Svenska historien jemte granskning af tvenne blad i Prof. Geijers trenne föreläsn. af A. Fryxell. första häft.; Tredje tillökta uppl.; — Svar till Prof. Fryxell af E. G. Geijer; — om Aristokratfördömandet i Svenska historien. Andra häftet (alla tre skrifterna i samma rec. af B—lk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
He EF. har här blottställt sig för samvetsfrågor, med hvilka
vi ej vilja. mycket q välja honom, men hy Ika vi likväl ej med
absolut tystnad kunna förbigå.
Han, som i en anmärkning, hvartill vi Sköld komma, med
iver nekar, det 1054 års fescrilgslora antager rådet såsom
förvaltningens medelpunkt, och yrkar, det Konungen
äfven efter denna lag var regeringens medelpunkt, han,
som fruktat, det fir G. velat af den först nämnda meningen
skapa en ak mot aristokratien, ban, Hr EF. sjelf, har
glömt sig ända derbän, att han förklarar adeln i äldre tider
för den förnämsta och ofta enda representanten af
det allmänna. Vi tro, att, enligt Svensk rätt, Ronungen,
då han funnits till, alltid varit, bvad han ännu är, den för-
nämste representanten af det allmänna? Kanske Hr
F. till slat häri ger oss rätt? Kanske han ock häraf kan
lära, huru ringa koost det af honom emot Hr G. brukade ord-
rytteri i sjelfva verket fordrar ?
Hr F. har vidare glömt, att man i Sverige bör vara var-
sam i frågor om adelns ålder, såsom en talrik, maktegande
klass. Våra landskapslagar äro besvärliga för dy la pekar
lationer.
Doek, vi skola lemna de ”äldre tiderna” a Vi be-
gifva oss till något ”yngre” tider, till 14, 135 och 16 sek-
lerna, och vänte att med Hr EF. kunna komma öfverens derom,
att adeln derunder egentligen ansågs skyldig till krigstjenst,
samt i öfrigt kallad till förvaltande af de högsta embelena,
hvilka Helegdels gåfvo mer inkomst och makt, än arbete;
hvaremot den af andra civila embeten väl någon gång öfver-
tog inkomsten, men sällan besväret.
Att förplikta adeln till ett allmännare bemödande att för-
värfra skicklighet äfven till sist nämnda embetens bestridande,
och deri oftas kunna använda den, var Carl IX:s afsigt; och
oss synes nära nog likgiltigt, om man kallar detta att tvid-
ga, annorlunda bestämma ett gammali begrepp, eller komma
upp med ett nytt.
412:o ”Hr G. har sagt, I:o att Gustaf Adolf ingen ting velat
uppofra af thronens al liglieler. 2:0 att 1634 års regerings-
form inkräktat på Konungens makt, och 5:0, att Gustaf Adolf
gillat det hela af denna reger ingsfor m. — FE. har visat osam-
manhanget och molsägelserna i dessa yttranden.”
Fö örhållandet är, att Hr G. i den 1856 utgifna 35:e delen
at Svenska Folkets historia, s. 288, sagt sig öfvertygad. alt
: Rikskanslerens förslag till 1654 års regeringsform i det hela
af Gustaf Adolf blifvit gilladt, eburu Konungen sjelf ansåg
fet blott för ett utkast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
