Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXXI) - Bowallius, R. M. En blick på Borgareståndet vid början af Frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
ligt förtroende ").- De festa frågor blefvo ock derigenom i
god sämja afgjorda. Endast frågan om adelns privilegier vål-
lade, nu såsom ofta, allvarsammare brytningar. Borgarestån-
det, som aldrig baft några allmänna privilegier, och nu, i stäl-
let att påyrka sådana, fann fördelaktigare att bibehålla städer-
nas särskilda, erhöll både 1749 och 1720 nödig säkerhet för
dessas bhelgd: Denna kunde ståndet icke bättre försvara, än
genom en skarpsynt vaksamhet derå, att ej de andra stånden, och
företrädesvis adeln, målte vinna några nya, städerna förnär-
mande rättigheter. Det är icke obekant, att detta privilegii-
väsende redan 1719 väckte misshälligheter; vållade att 1720
års riksdag slöts under ett bittert och öppet ståndskrig, samt
alt det ytterligare var ett stridsämne år 1725, tills då ändt-
ligen frågan erhöll ett fredligt och lagligt afgörande. ’Borga-
reståndets rol i denna strid är, liksom ämnet i sin helhet, ett
för vigtigt moment i vår bistoria, för att ej förtjena en sär-
skild utredning, vidlyftigare än tillfället nu vill medgifva.
Vid fribetstidens första riksdag visade Borgareståndet,
såsom ofvan är antydt, något återhåll och en viss skonsamhet
vid konungamaktens sköfling. Sötman af riksdagsväldets utöf-
ning förtog likväl snart denna rojalism, så att spåren der-
af redan vid 1720 års riksdag: började bli nästan omärkli-
ga. Då t. ex. Bönderne vid denna riksdag klagade, att Ko-
nungen ej hade tillräcklig makt att hjelpa dem”t), och de
derföre fordrade, att han måtte återfå samma myndighet, som
de fordna Sveriges Konungar haft före suveriäneteten, undvek
+) Också var Borgareståndet det nde som, då Pöndrene yrkade
säte och stämma i Secreta Utskottet, dertill gaf sitt samtycke, ehurn
"äfven det blott med vissa ET Secr. Utsk. Prot. d. 3 och 8
Juli 1720. :
++) Att allmogen skulle rätt komma under fund med detta förhål-
lande, var visserligen ej de mäktiges mening. Upptäckten alarmerade så
Bönderne, att de inför Scereta Utskottet klagade, att utaf Ridderskapet
och Adeln vore de, som ville förföra allmogen. De hade varit med en
deputatien till Kongl. Maj:t och ibland andra då råkat en, som skulle
måla dem an, hvilken sagt att det vore Onödrgg att han anmälde dem
hos Hans Kongl. Maj:t, ty Rongen kunde ingen ting göra, utan Stän-
derne. Secreta Utskottet beklagade dervid, ”att allmogen gåfves så ela=
ka impressioner,” Secr. Utsk. Prot, d. 27 Juni 1720,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
