Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Wistrand, A. T. Några ord om den så kallade afsigtsromanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
Ihnanbet. vi dock här kunna rinra öss, utan att af-
; n ämnet. Konsten anfalles nemligen, "efter hans tanka,
både från vetenskapens och lifvets sida. ”Tanken och re-
”flexionen”, säger han, ”har öfverflyglat den sköna konsten.
"Om man älskar att behaga sig i klagan och tadel, så kan
man hålla denna företeelse för ett förderf och härleda den
"från öfvervigten af lidelser och egennyttiga interessen, hvilka
förjaga konstens så väl allvar som glädtighet; eller kan man
anklaga det närvarandes nöd, det Barferbda och politiska hf-
vets invecklade tillstånd, hvilka icke unna det i små interes-
sen fängslade sinnet att befria sig för konstens högre ända-
29
mål . I samma mening tillägger ban på ett annat ställe
"följande: ”För konstinteresset såsom för konstproduktionen
fordre vi i allmänhet mera en lifaktighet, i hvilken det all-
”männa icke är förbanden såsom lag och maxim, utan verkar
såsom identiskt med sinnet och känslan, såsom äfven i fanta-
”sien det allmänna och förnuftiga innehålles såsom bragdt till
enhet med en konkret sinnlig företeelse. Derföre är vår när-
"varande tid enligt sitt allmänna tillstånd icke gynnsam för
konsten. — Sjelfve den producerande konstnären är icke blott
genom den rundtom honom bögljudd blifvande reflexionen,
"genom den allmänna vanan att mena och dömma öfver koön-
’sten, smittad och förförd, att i sina arbeten inmänga mera
tankar, utan bela den andliga bildningen är sådan, att ban
sjelf står inom en dylik vellekterande verld "och dess för-
"hållanden , och icke skulle kunna genom vilja och beslut der-
ifrån abstrahera, eller genom särskild uppfostran, eller af-
lägsnande från tidsförhållandena, tillkonstla och tillvägabringa
en särskild, det förflutna ersättande ensamhet” +).
+) Det är på sådana grunder Hegel, gått ända derhän, att han på-
står den sköna konsten nu mera för oss vara — ett förflutet, — På
samma gång erinrar man sig Schillers nedslående klagan, att vetenska-
pens eröfringar alltmera inkräkta på konstens gebit,
Att bärpå reflektera, hörer endast medelbarligen till vår i denna
lilla betraktelse uppkastade fråga. Dock må några ord oss tillåtas.
Gerna må man medgifva, att tidens skick försvårat konsten; men
omöjlig har den ej blifvit derigenom, VWidare må erkännas, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
