Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Wistrand, A. T. Några ord om den så kallade afsigtsromanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
dylikt icke angår konststycket såsom sådant, och icke bestämmer
detsammas begrepp. Men deraf följer icke, att ej sådana verk-
ningar kunna härflyta af konststycket; något, som också konst-
domarne hvarken kunna tadla eller förbjuda. HKonststyckets
värde kan ej heller förminskas deraf, att det har en verkan
utöfver det ästhetiska sinnets tillfredsställande, t. ex. att det
medför en undervisning eller förädling. Konstnären synes:
hafva fullständigt uppfyllt konstens och konstdomarens for-
dran, om han behandlat en ästhetisk idé och gifvit den en
form, som är i öfverensstämmelse med konstens föreskrift.
Sedermera synes det vara hans ensak, huruvida han vill vinna
ett annat ändamål derjemte. Lyckas han äfven deri, vinner han
visserligen intet förhöjdt anseende, ingen ökad förtjenst såsom
konstnär; men den konstnärliga förtjensten kan också omöjli-
gen derigenom förringas. Uppträder någon mot honom med
den anklagelsen, att en praktisk afsigt legat till grund för
hans företag — en anklagelse; hvartill man nu för tiden är
nog hastigt färdig, — så afvisar han med rätta densamma
med den erinring, att han är skyldig att inför den ästhetiska
Kritikens domstol stå till ansvar för sitt konststycke såsom
sådant, men icke för någon praktisk afsigt, hvilken, om en
sådan i allmänhet kunde uppvisas, bejakas eller förnekas,
Hvilket merendels är svårt, om ej omöjligt, skulle undersökas
vid annan domstol.
Ett till utseendet svårt och vigtigt inkast vore detta, att
det synes vara en psychologisk orimlighet att antaga, det
tvenne afsigter kunna på en gång och utan någonderas skad-
Liga öfvervigt herrska uti den skapande konstnärens själ. Vi
tro likväl det vara vådligt att förneka detta. Kant. ex. ej kär-
leken till det sanna och det goda finnas på en gång? jo! — det
lärer oss erfarenheten, — och knappast den ena utan den andra.
Känslan för det goda och sköna äro så nära beslägtade, att
det är svårare att tänka dem åtskilda, än orsaken, hvarföre
de förefinnas i förening. Honstnären är konstnär och menni-
ska i en person, och det oåtskiljaktigt. I egenskap af det
förra älskar ban formen, idéen åter i egenskap af det sednare;
det synes vara denna det menskliga bjertats lefvande kärlek
(
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
