Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Wistrand, A. T. Några ord om den så kallade afsigtsromanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
till idéen, hvilken gifver den snillets förkjustänge som fram-
trollar formen. RS
Det måste mellan konstnärskapet och kvärjes annän mensk-
lig verksamhet, oaktadt alla olikheter, likväl gifvas en viss
likhet. Hvarje tänkande och fri menniska låter visst, i fråga
om blifvande verksamhet, bestämma sig: af inneboende håg
och medfödd fallenhet, men så väl vid valet af Jofiradsyaker
som vid de särskilda yttringarne af verksamheten, sväfvar högt
öfver reflexionen på fallenhet och håg den större, vigtigare
tanken, att hon har sig ett helt, stort lefnadsmål sig föresatt
att uppnå. Det är det sedligt goda, hvar och en, i sitt yrke
och sin stad, måste hafva till ögonmärke. Detta är för alla,
under oräkneliga arter och skiftningar af anlag och sysselsätt-
ningar, det gemensamma i alla -menskliga syftemål. . Det är
vissheten om, att genom åtlydnad af den naturliga fallenheten
och verksamhet i det valda yrket vinna detta goda, hvilken så-
som en bel och enande känsla af tillfredsställelse genomgår och
ammanbinder de särskilda fröjderna af särskilda fullbordade
verk. Detta gäller ej mindre om konstnären, än om hvarje
annan ucunisker Å ena sidan måste de särskilda pjutningar,
han röner vid frambringandet af åtskilliga konstverk, samman-
smälta till ett helt af innerlig belåtenhet genom den allt
enande föreställningen, att konstnärlig verksamhet utbreder lust,
frid och förädling och milda seder. Och denna föreställning,
detta medvetande af den välsignelserika följd, hvilken öppnan-
det ’af skönhetens verld fe dkurer, måste å andra sidan vid
hvarje jkonstalstring modifiera hans känsla till en konstnärlig
och mensklig i förening.
Således söker konstnären i sitt yrkes utöfning icke blott
ernåendet af den lust, hvilken fallenbetens utveckling och an-
vändning medförer, icke blott frambringandet af det sköna:
han löser, så att säga, på samma gång en religiös uppgift,
han - vill sin allmänt menskliga bestämmelse, han söker det
goda. Detta är det substantiella i allt, för konstnären som
för handtverkaren, för snillet som för medelmåttan. Detta
är det, hvilket den sedligt handlande menniskan i lifvet för-
verkligar, detta är det ock, | hyars physionomi konstnären ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
